Det var inget speciellt med gångvägen. Den slingrade från Grindstugan (som nu är riven) in i lövskogen och slutade vid Rosendals förskola. Jag gick där med min äldsta dotter varje dag ett par månader. Det var lummigt och grönt och aldrig stressigt.
Jag tänkte aldrig på om vägen hade något namn. Det var bara en stig. I kommunens detaljplan är den inte sig lik. Inget särskilt med det heller. Det byggs i Uppsala. Inte minst i Rosendal. En skogsstig må vara fin, men kanske inte evig.
Men ändå kan jag sakna stigen. Kan önska att det fanns någon sorts skydd för vackra oaser. Ni vet, den där gläntan i dungen eller bänken vid ån. Platser som lockar till ett djupare andetag eller en stunds vila. Sådana som du kanske råkar passera på vägen till jobbet, eller tar en omväg för att stanna till vid. Stället du går till med en vän för att prata ostört en stund. Aldrig utmärkta på kartan eller i gps:en. Utan bara där.
Du får en känsla av att platsen är din. Att ingen annan vet om den. För du råkade ju bara finna den. Tyst så när som på fåglars sång, trädens sus eller vågor som skvalpar.
Uppsalas stadsplanerare, kan vi inte behålla dessa gömda ytor och se till att skapa fler? Utan buller och bång, utan lite i hemlighet. (Det är ju det som är hela grejen med ett smultronställe.)
Kanske är det vad Uppsala kommun försöker göra nu? I år skapas nya mötesplatser runt om i staden. Rabatter fylls med ätbara växter och nya odlingslotter ställs i ordning. I ett lotteri för drygt en månad sedan hade jag oerhörd tur. Jag vann en kolonilott! I Ulleråker finns nu 100 nya lotter, på försök, som en del av Uppsala kommuns projekt Stadsodlingsåret.
Det råder nybyggaranda. Kommunen lånar ut några kvadratmeter jord. Vi stadsodlare sår och planterar och bygger stigar och gångar av kvistar och grenar. Vi odlar som bara den. Marken, som har en historia som mentalsjukhusets trädgård och odlingar, gör vi nu om till små miniparadis. Var och en med sin egen stil och särart. Vi sår i olika höjder eller i raka rader. Som vi själva vill.
Min familj och jag planerar att bygga en bänk av bråte, trä och sten och ställa på vår kolonilott. Där ska vi sitta och titta ut över vår miniäng av sommarblomster och våra pallkragar med gräslök och sockerärtor. I en odlingsbänk växer små röda bär med kärnorna på utsidan. Vi skapar vårt eget smultronställe.