Som halvsvensk med dugligt pigment finns det nÄgon slags press kring att bli brun, riktigt brun. Redan som ung tonÄring lockades jag ut i solen sÄ fort vÄren smög sig pÄ, trots att jag egentligen tyckte att det var oerhört trÄkigt att bara ligga dÀr helt sysslolös.
Mitt personliga rekord för premiÀrsolandet var i februari för nÄgra Är sedan. DÄ satt jag pÄ uteplatsen i bikiniöverdel, ett par raggsockor och de varmaste mjukisbyxorna jag kunde hitta i garderoben. Patetiskt kan man tycka, och jag kan bara hÄlla med.
Mitt utlĂ€ndska pĂ„brĂ„ har dessutom blivit ett ledande argument för att utesluta solkrĂ€m â helt och hĂ„llet. Det Ă€r jĂ€ttedumt och saknar ursĂ€kter. Och jag mĂ„ste skamset erkĂ€nna att jag började anvĂ€nda solkrĂ€m kontinuerligt för bara nĂ„gra Ă„r sedan.
Till slut utbrast en nÀra vÀn:
â Men nu fĂ„r du skĂ€rpa dig, du kan vĂ€l Ă„tminstone ha en dagkrĂ€m med solskyddsfaktor?
PĂ„ sociala medier florerar trender med diverse sololjor som sĂ€kert Ă€r katastrofala ur en hĂ€lsosynpunkt. ĂndĂ„ kommer jag pĂ„ mig sjĂ€lv att strĂ€cka mig efter en av dem i butikshyllan inför solsemestern som jag var pĂ„ nu i maj. Efter första anvĂ€ndningen blev jag sĂ„ sönderbrĂ€nd att sololjan hamnade i papperskorgen pĂ„ hotellet i Grekland.
Under intervjun med StrÄlsÀkerhetsmyndigheten tar Carl Bladh upp olika exempel pÄ hur man inte ska gÄ tillvÀga en varm och solig sommardag. Allt ifrÄn att sola mellan klockan 11 och 15 till att utesluta solkrÀm och utnyttja UV-index i vÀderapparna pÄ ett omvÀnt sÀtt.
Och jag hinner tÀnka:
â Herregud jag bockar ju av varenda punkt! Ska jag erkĂ€nna att jag Ă€r ett levande skrĂ€ckexempel?
Pinsamt.
Men pĂ„ nĂ„got sĂ€tt verkar mitt scrollande efter det nuvarande UV-indexet normaliseras pĂ„ sociala medier. Klipp efter klipp i flödet visar hur unga soldyrkare stolt hĂ„ller upp ett högt UV-index pĂ„ telefonen medan de ligger ute och solar. De tĂ€nker inte pĂ„ konsekvenserna â och det gör inte jag heller.
Ăkningen av hudcancer orsakat av ohĂ€lsosamma solvanor gör saken inte bĂ€ttre. âMan vill ju bli brunâ, lĂ„ter det ofta. Och det vill man ju. Men inte pĂ„ bekostnad av det pris man kan behöva betala i framtiden.
Jag sÀger som min vÀn, nu fÄr jag skÀrpa mig!