Det brukar sägas att man ska prata med sina krukväxter. Jag har alltid tyckt att påståendet är fånigt. Krukväxterna kan ju varken förstå vad vi säger eller ge oss några svar. Om man inleder en konversation med en begonia så kan det förstås innebära att man visar den omsorg, men det kan också vara ett första tecken på att man håller på att bli galen.
Det mesta talar dock för att vi måste vänja oss vid tanken på att gå runt och prata med allt möjligt i våra bostäder. Framtidens hem kommer nämligen att bli röststyrda.
Några strömbrytare kommer inte att finnas på väggen, i stället kommer lamporna att vänta på att vi ska prata med dem: ”Släck ljuset i hallen” eller ”Byt till violett ljus i vardagsrummet”, kommer vi att säga, och våra lampor kommer att lyda.
Tekniken finns redan men den används än så länge mest av specialintresserade nördar. Historien har dock lärt oss att det som specialintresserade nördar gör i dag kommer alla vi andra att ägna oss åt i morgon.
Vi kommer att prata med spisen, ugnen, toaletten, garderoben och robotdammsugaren. Alla apparater i våra hem kommer att lyssna på vad vi har att säga.
Att tillbringa en dag hemma kommer att kännas som att gå runt och hålla monolog, ända fram till den dagen då våra röststyrda assistenter blir artificiellt intelligenta på riktigt och samtalar med oss.
Då kommer vi inte bara att kunna använda vår röst för att be om information, spela upp våra favoritlåtar eller starta videoklipp, vi kommer också att kunna diskutera, be om råd i svåra situationer och fråga hur huset mår. ”Jo vars, krypgrunden är rätt fuktig och skorstenen är sotigare än någonsin, annars är det bra”, kanske huset svarar.
Sedan kommer vi att ha fullt upp med att hålla kåken på gott humör, annars börjar den gnälla. Att vara husägare kommer att bli ungefär som att ha ett barn, eller en partner.
Det är lika bra att vi börjar förbereda oss redan nu. Att öva på krukväxter är kanske ingen dum idé ändå.