Det känns lite genant att berätta det här, men sedan en tid tillbaka pågår kackerlacksjakt hemma hos mig och mina grannar. Jaha, där sänkte jag väl värdet på min bostadsrätt med 50 papp genom några futtiga tangentslag. Och jag som precis har lyckats betala av topplånet. Men det är väl så det brukar vara: jag har just betalat av mitt billån och nu rasslar och skramlar det lite här och där i kärran. Undrar om det är samma sak med bröllopslån? Börjar äktenskapet knaka i fogarna så fort lånet är betalat?
Men tillbaka till ohyran i Löten. Redan förra året fick jag ett brev från styrelsen om att det fanns kackerlackor i min länga. Jag var naiv nog att tro att sådana bara återfanns i sunkiga lägenheter i Paris eller New York, men där hade jag fett fel. De kan tydligen finnas i Löten också. Och som den storstadsmänniskowannabe jag är valde jag tidigt att se kackerlackornas närvaro som ett bevis på att Löten är platsen framför andra (även för kackerlackor) snarare än att fokusera på att jag var hemsökt.
Nu är det inte de där superäckliga kackerlackorna på närmare en decimeter som det handlar om utan de tyska kackerlackorna på blygsamma 12-15 millimeter. Enligt uppgift gillar dessa att sätta i sig mat, textiler, papper och läder. Just papper har en viss förmåga att försvinna i min lägenhet. Kan det vara de tyska kackerlackorna som satte i sig inloggninguppgifterna till internet, kladden till den här krönikan och 2009 års deklaration? Skulle inte förvåna mig. När det gäller dillchipspåsen som försvann i skafferiet tidigare i vintras misstänker jag däremot min flickvän.
Hur som helst har kackerlacksjägarna vid flera tillfällen lagt ut fällor under min diskbänk, och varje gång jag kikar i fällorna klappar mitt hjärta lite snabbare av spänning och äckel. Hittills har det dock varit tomt. Kanske har jag för lite bratwurst och surkål hemma för att locka hit de tyska små vännerna. Så jag får väl finna mig i att min lägenhet inte är så mycket Paris och New York som jag ett tag hoppades på utan nöja mig med att tyskarna bor hos någon granne i stället. Så jag har ändå ganska nära till citypulsen.
Per Johansson är 36 år, journalist på Upsala Nya Tidning och Lötenbo. I helgen är det var tredje helg, vilket innebär att han ska jobba. Om en i skrivande stund förkylning har lagt sig ska han träna på de lediga stunderna. Annars blir det tevekvällar för hela slanten.