En kall vinterdag 1911 tog en man med sig en filmkamera pÄ en spÄrvagn. Sedan lÀt han kameran rulla medan ekipaget krÀngde fram pÄ Uppsalas gator.
Kanske har du ocksĂ„ sett filmen âVinterbilder frĂ„n Uppsalaâ, sex magiska minuter i svart och vitt som kastar tittaren rakt in i dĂ„tidens Uppsala med damer i stora hattar och herrar med tjocka mustascher.
Det som framför allt slÄr mig nÀr jag ser filmen Àr inte hur annorlunda stadslivet var i Uppsala pÄ den tiden, utan hur mycket som faktiskt Àr sig likt.
De historiska kvarteren runt Universitetshuset, Carolina Rediviva och Domkyrkan ser i det nÀrmaste exakt likadana ut i dag, men Àven kraftigt omstöpta platser som Stora torget och Drottninggatan har samma omisskÀnnliga karaktÀr, dÄ som nu.
Det hÀr fÄr mig att inse att byggnaderna faktiskt betyder mer för en stads identitet Àn vad dess invÄnare gör, i alla fall i lÀngden.
NÀr jag ser de smÄ barnen i filmen, flickor med kappor och pojkar med kepsar, ivrigt lekande med kÀlkar och pinnar, sÄ gÄr det en isande kÀnsla genom min kropp.
Nu Àr de alla borta.
Hela Uppsala, ja nĂ€stan hela vĂ€rldens befolkning har blivit utbytt under de 106 Ă„r som har förflutit sedan âVinterbilder frĂ„n Uppsalaâ spelades in.
Det kommer alltsĂ„ en dag dĂ„ din stad inte Ă€r din stad lĂ€ngre och ditt hem har blivit nĂ„gon annans hem. Ăven om du har köpt en lĂ€genhet eller villa och tror att du Ă€ger den sĂ„ förvaltar du den bara Ă„t kommande generationer.
Helt andra tavlor kommer att hÀnga pÄ dina vÀggar, helt andra fötter kommer att gÄ pÄ ditt golv och eftersom dina vÀggar inte kan tala kommer ingen att ha en aning vem du var eller vad du gjorde dÀr i din bostad.
Jag pausar filmen och fÄngar en kvinna som tittar allvarligt in i kameran.
Kanske Àr det det enda som finns kvar av oss om hundra Är; stelnade bortglömda ansikten, i en stad som fortfarande lever.
TIPS: Filmen âVinterbilder frĂ„n Uppsalaâ finns pĂ„ Filmarkivet.se. Missa den inte!