Jacke Sjödin: Låt mej välja att slippa välja

Kanske älskar jag den eftersom identifikationen med Göstas figur är så stark. Jag hatar att välja. Jag får halv panik av att ta en korv med bröd. Kokt eller grillad? Ketchup och senap? Stark eller vanlig senap? Räksallad? Rostad lök? Vitlök- eller chili- eller Rhode islanddressing? Aaaaaargh, sluta!!!

Jag har följdriktigt självklart aldrig gått med i bedrägeriet att välja premiepensionsfonder. Jag får knottror och bölder av att välja elbolag och telebolag och försäkringsbolag och bredbandsbolag och fondbolag och allt annat där vi ska jämföra, undersöka, sätta oss in i saker för att sedan välja rätt. 

Dom få gånger jag väljer, väljer jag men sömngångaraktig säkerhet givetvis fel. Jag satte till exempel in en liten slant på en fond. Det var det som utlöste kriget i Ukraina. Fonden störtdök dagen efter min insättning. Förlåt.

Jag kan inte ens välja ben i det här vansinnet med Paludan.

Jag tycker att det är total idioti att kasta sten på blåljuspersonal. Fullständigt vanvett! Dom som gör det ska givetvis lagföras direkt.

Jag tycker det är total idioti att bränna böcker! Alldeles särskilt böcker som har den djupaste betydelse för andra människors liv.

Men så kan man inte tycka, så pass mycket har jag förstått. Man måste välja. Är du för eller emot yttrandefrihet, din whimp?

Ett populärt uttryck nuförtiden är att man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Jag, som legitimerad velpotta, tycker att det är ett mycket bra uttryck och en god tanke. (Eller kanske två goda tankar?) Fast jag tror att två ofta är för få. Vi måste kunna ha minst sex, sju tankar i huvudet samtidigt för att inte fastna i svart och vitt, vi och dom, för och emot, hit och dit eller härs och tvärs.

Är det inte okej att tycka att brännandet av böcker och heliga skrifter är vansinne och ett vedervärdigt sätt att manifestera yttrandefrihet samtidigt som man tycker att det är fullständigt horribelt att kasta sten på blåljuspersonal, men även tänka att reaktionen till viss del kanske också är en reaktion på något annat än just den där bokbränningen?

Nej, det är det uppenbarligen inte. Tyck något, din jävla ryggradslösa mes! Bestäm dej! 

Välj nåt!!!

– Okej då. Hör upp! Jag har alltid velat… Och kommer alltid att vela.