Den svenska landsbygden är full av gamla uthus och lador, uthus och lador som i sin tur är fulla av prylar, prylar som någon gång måste rensas ut, och det är så här års de flesta gör det.
Jag har färdats åtskilliga mil längs svenska vägar den här sommaren och runt var och varannan krök har jag sett en loppis-skylt.
De flesta av dem har jag bara gasat förbi, men det har hänt att jag har stannat till, promenerat in i någons trädgård och sett bord uppdukade med porslinsänglar, rostiga gamla jordbruksredskap och travar med udda bestick.
Ärligt talat så är många loppisar fyllda av skräp som jag snarare skulle vilja ha betalt för att behöva släpa hem än betala för. Samtidigt så finns det ju alltid en liten möjlighet att man hittar någon liten diamant begravd i bråten.
På 1980-talet gick en brittisk kvinna runt på en bakluckeloppis. Hon fick syn på något hon trodde var en glittrande knapp och hon köpte den för tio pund. Senare visade det sig att knappen i själva verket var en unik diamant och den gick under klubban för närmare sju miljoner kronor.
Riktigt så tursam räknar jag inte med att bli när jag besöker loppisar. Däremot förväntar jag mig att få en inblick i vilka prylar som fyllde våra hem förr i tiden och på den punkten blir jag aldrig besviken.
LP-skivor i drivor skvallrar om vilka ljud som fyllde hemmen förr, Örongodis av Lars Roos, visselcovers av Jan Lindblad och så Elvis.
På ett ölunderlägg finns en bild på en ung man med tjocka polisonger. Han håller i en skummande sejdel och texten lyder: ”Three Towns är skönt!”. Skönt, ett ord som på 1970-talet hade en lika ungdomlig klang som ”fett” i dag.
Det är sådant som är den största behållningen med loppisar för mig, tidsresan. Nästan allt som är 30 år eller äldre är intressant, så länge det ringar in tidsandan.
Jag har till exempel alltid slängt förra årets IKEA-katalog. Inget att ha kvar. Hade jag däremot haft en IKEA-katalog från 1987 så hade jag vårdat den mycket ömt.
Lärdomen av det är väl lika enkel som den är svårgenomförd: man borde aldrig slänga något över huvud taget.