Det Àr mitt pÄ ljusa dagen nÀr ett flertal kvinnor i Uppsala blir sexuellt ofredade. DÀr de normalt brukar jogga tryggt i Stadsskogen fÄr de nu ta emot ett hÄrt slag pÄ rumpan av en man som de tidigare passerat förbi. Plötsligt Àr mannen ikapp kvinnorna och med ett hastigt slag har han lyckats sexuellt ofreda ett flertal kvinnor. Lika snabbt har han tagit deras trygghet ifrÄn dem. Den trygga skogen dÀr de kunde komma bort frÄn stadspulsen Àr nu inte lÀngre sÀker.
Det var snart ett Är sedan vi kvinnor i Uppsala blev uppmanade att vi skulle undvika mörka grÀnder, parker och parkeringar sent pÄ kvÀllen. Detta för att undvika just det som hÀnde för ett par veckor sedan i Stadsskogen mitt pÄ dagen. LÄt det sjunka in. Detta skedde i vÄr stad. Förövaren slÄr till precis nÀr han vill, var han vill. Men jag vÀgrar att bara se pÄ. Inte heller ska du.
Du man som stÄtt och vÀntat pÄ en oskyldig tjej, en tjej som tagit sig ut i skogen för att vandra eller springa. Hon fÄr sin trygghet tagen frÄn sig, för att, du man tagit dig friheten att ge dig pÄ henne. Jag vill pÄminna dig att du en gÄng i tiden föddes frÄn en kvinnokropp. Hur gÀrna jag Àn vill tro att du lÀser och tar Ät dig, vet jag ocksÄ att du inte kommer ta ansvar. DÀrför kommer jag inte slösa min energi pÄ dig. Utan jag vÀnder mig till dig. Du som kanske upplevt nÄgot liknande, du som inte upplevt liknande men Àr frustrerad pÄ vad som sker och du som vill förÀndra. Tillsammans har vi nÄgot starkt.
Jag vill skriva till dig, du som behövt bli rÀdd, rÀdd för att nÄgon objektifierat dig. För att nÄgon tar sig friheten och utnyttjar din kropp. Du som stÄtt precis som de kvinnorna i Stadsskogen och bara kÀnt chock och frustration. Jag kommer aldrig sÀga till dig att det inte finns nÄgot att göra. Jag kommer inte be dig undvika att röra dig fritt Àven om nattetid inte Àr att rekommendera. Men frÀmst sÄ kommer jag fortsÀtta be dig promenera i skogen. I början kanske du behöver nÄgon vid din sida, en vÀn eller tvÄ. Men sedan ska du aldrig behöva bli rÀdd för att din ensamhet ska locka fram andras uppmÀrksamhet. Jag vill be dig om en sak. BerÀtta din historia. Jag vet att det Àr svÄrt, att ta sig sjÀlv tillbaka till nÄgot man vill glömma. Men gör det. Det finns fler i din sits som behöver höra.
Inom en snar framtid vill jag bli mamma. En stor roll att anta. Jag vill uppmana dig som mamma, vÄga prata om kroppen om vad som Àr okej och vad som Àr aja baja. Jag har inga syskon men hade jag haft hade jag berÀttat för dem hur det kÀnns nÀr en mans blick klÀr av mig. VÄga berÀtta för din bror eller syster hur det kÀnns nÀr nÄgon ser pÄ dig som ett objekt. VÄga dela med dig högt. De kommer ge dig styrka det kan jag lova. Och minst lika viktigt, ring polisen. Jag vet, ibland kÀnns det som att du hamnar i en hög med papper. Men ju fler som anmÀler, desto fler blir vi. Underskatta aldrig gemenskapens styrka.
Men framför allt: VÄga vara ute och springa, för du man som lurat bakom ett trÀd kommer aldrig stoppa mig eller de kvinnor du gett dig pÄ. Vi kommer inte undvika stÀllen eller tidpunkter. Friheten Àr din och min. Tillsammans. För nÀr jag fÄr barn, ska de fÄ springa fritt i skogen utan att behöva bli rÀdda, gÄ hem sent pÄ kvÀllen och kunna klÀ sig precis som de kÀnner för. Jag vill att mitt framtida barn ska fÄ njuta av fÄgelkvitter och solens sken genom granen, precis som jag. Utan att behöva kÀnna rÀdsla.