Karin Andersson: Om vi hatar som vi gör på nätet

Jag älskar internet. Men lika mycket som jag älskar, hatar jag det. Eller snarare: hatar hur tillgången och spridningsmöjligheterna gör folk till maktfullkomliga idioter med konsekvenstänk som en ostmacka. Det finns ju regler för vad man får och inte får göra på nätet, precis som på alla andra ställen. Och ändå efterföljs de inte. Eller så är reglerna så vaga i sin utformning att de blir betydelselösa.

Otaliga gånger har jag anmält hotfulla och kränkande kommentarer på Facebook för att strax därefter få ett meddelande om ärendet är granskat och att det inte strider mot sidans gemenskapsregler. Och under tiden fortsätter näthatarna med sina trakasserier och försvarar dem med att det inte är så allvarligt. Att de bara uttrycker sina känslor eller att folk måste kunna ta ett skämt.

Hur skulle det se ut om vi hanterade något annat utrymme så som vi hanterar nätet? Säg till exempel att vi skulle sköta trafiken på våra gator så som vi sköter trafiken på nätet. Skulle vi uppleva verbala trakasserier, hot och förföljelse lika lättvindigt på en arbetsplats som vi gör på nätet? Nå, låt oss se.

Gångtrafikant: Men vad håller du på med, varför tutar du så infernaliskt på mig när jag går över övergångsstället – jag blir ju jätterädd!

Bilförare: Men vadå, det var ju bara ett skämt. Har du ingen humor eller?

Kollega 1: ”Tack för mig, det var vad den här genomgången handlade om! Nu lämnar jag över till avdelningschefen som ska…”

Kollega 2: ”Det var det sämsta jävla anförandet jag har HÖRT! Är du helt slut i huvudet eller? Ful och fet är du också. Subba.”

Bilförare 1: ”Nu har du följt efter mig i trettio mil, gjort obscena gester åt mig vid varje omkörning och parkerat framför min port. Du förföljer ju mig – sluta genast!”

Bilförare 2: ”Sluta?! Så nu får man inte göra vad man vill i det här jävla landet längre heller, va va va?”

Kollega 1: ”Varför skickar du runt bilder på mig i internmailen där du skriver att jag borde dö?! Det här kommer jag att rapportera in förstår du väl?”

Kollega 2: ”Du får inte hänga ut mig, det är fegt och fult! Dessutom var det inte så farligt. Kan du inte tåla det kanske du inte borde jobba på kontor. Så egentligen är det här ditt fel.”

Trafikant: ”Är det polisen? Jag vill anmäla bilförare med nummerplåt XXX123. Han har trakasserat mig i veckor, kör efter mig överallt, tutar och skriker att jag är en ”vidrig hora”. Så får det väl inte gå till?”

Standardiserat svar: ”Vi har granskat din anmälan av bilförare med nummerplåt XXX123. Tack för att du tagit dig tid att rapportera något som du anser bryta mot våra lagar. Det är sådana här insatser som gör att Sverige kan fortsätta att vara en säker och välkomnande plats. Vi har granskat trafikanten som du anmält på grund av trakasserier och har bedömt att den inte bryter mot våra lagar.”