Pang, så har redan en tredjedel av juni gått. Det är alltid samma sak. Precis när man har hunnit tvätta bort all vårpollen från bilen och köpa nya shorts är det dags att gå på semester. För mig handlar det här med sommar i allmänhet och sommarsemester i synnerhet om att hitta den perfekta balansen mellan äventyr och tristess. Man behöver upptäcka nya saker för att få ny energi, men måste samtidigt få ta det lugnt och ha det närmast långtråkigt för att kropp och själ ska kunna återhämta sig efter ett års hårt arbete.
Det viktiga att komma ihåg i det sammanhanget är att det inte nödvändigtvis måste vara på bortaplan som äventyren finns och på hemmaplan som tristessen finns. Jag har i sommar snarare tänkt mig det motsatta. Först åker jag ned till Berlin, den fjärde resan dit på ett och ett halvt år, och där ska jag vila upp mig en vecka innan det är dags att åka till äventyrens Sommaruppsala. Det finns så mycket jag inte har gjort här. Jag har aldrig åkt Lennakatten och aldrig det där lilla blå tåget som tuffar runt inne i centrum. Jag har aldrig badat vid Skaris eller Fjällnora och aldrig gått en riktig Pelle Svanslös-vandring. Och en kvällskryssning på Fyrisån hör också till de saker jag absolut måste få bocka av på min stora ”att göra i Sommaruppsala”-lista. Här finns äventyr så att det räcker och blir över. Det är ju supersmart att på hemmaplan få göra det som andra betalar resor och hotellrum för att få komma hit och göra.
Det är bara ett stort krux, och det är väldigt, väldigt stort. Så här har jag tänkt i juni vartenda år sedan jag flyttade hit. När jag sedan hamnar i skarpt läge tycker jag att dagens äventyr gott kan vara att promenera ut till Gamlis och köpa glass innan jag får gå hem till Löten igen och sätta mig på balkongen och läsa deckare. Och när kvällen kommer och det är dags att ta den där kvällskryssningen känner jag alltid att det kan vara precis lika okej att sätta sig på magasinsterassen vid Östra station och insvept i en filt dricka öl och se Upptåget komma och gå. Nej, snälla, släpa med mig till Lennakatten någon, innan det står september i almanackan!