Tankar hos frisören

Vårdcentral.

Vårdcentral.

Foto: Ingela Söderman

Krönika2016-08-28 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har en favoritfrisör. Hon heter Elin och hennes pappa är från Hälsingland.

Jag har aldrig haft en favoritfrisör tidigare. När jag var ung berodde det nog mest på att jag flyttade omkring så mycket. Sedan fick jag en svärmor som är frisörlärare till yrket, då blev det enkelt. Frisörer har alltid en tendens att prata för mycket, även svärmor. De bara pratar på om högt och lågt, det ena och det andra utan någon särskild urskiljning, rädda för tystnaden.

Få frisörer lyssnar. Jag tror att det är en yrkesskada. När de håller mun står de och planerar vad de ska köpa till middag eller hur de ska hinna med att göra den där beställningen till schampoleverantören eller hur de ska hinna hämta i tid på dagis.

Elin lyssnar. Och hon kan vara tyst.

När jag sitter i stolen och blir klippt av henne kopplar jag av. Jag kan sitta och titta ut genom de stora fönstren som vetter ut mot affärsgatan. Mittemot ligger Systembolaget.

Folk går ut och in, en jämn ström av människor.

Under den tid jag sitter där hinner en hel del komma ut ur butiken. De flesta med en box vin vajande i handen, en hel del med en solitär flaska i famnen andra med ett ölflak som bricka dignande under flera andra varor staplade ovanpå. Varför sådana mängder alkohol, tänker jag då medan Elin hämtar hårtrimmern och ber mig böja huvudet så hon kommer åt att klippa i nacken. Säkert ska de ha stor fest med många gäster. Hoppas jag. Så mycket öl och vin kan en inte dricka själv under en helg.

Kostymer, shorts, klänningar, kortklippta människor, långhåriga, skäggiga, färgade, vita, you name it. Alla typer går till alkoholbutiken. Vattenhålet. Dit går alla samhällsklasser även om utbudet i de olika butikerna skiftar. Sigtunabutiken har ett annat sortiment än den i Märsta.

Utanför sitter kvinnan från Rumänien. Jag vet hennes namn. Vi vinkar till varandra en del mornar när vi är på väg till våra arbeten, hon för att leta pantburkar i återvinningen, jag till redaktionen för att skriva.

En del som kommer ut ur butiken undviker medvetet att titta på henne, de har fullt upp med att hålla i kassen eller stoppa ner kvittot. De som är på väg in är fullt upptagna med mobilen. Jag-har-absolut-inte-tid-att-titta-på-en-medmänniska-som-tigger-jag-är-alldeles-för-viktig-för-det-eftersom-jag-har-något-viktigt-meddelande-att-läsa-i-min-mobil-och-det-kan-absolut-inte-vänta.

– Så där, säger Elin och borstar bort hårklippet från mina axlar. Nu ska vi bara se, säger hon och tittar frågande ut mot affärsgatan samtidigt som hon snabbt gör tumme ner tumme upp vid mitt nyklippta hår.

Den rumänska kvinnan tittar från sitt plats på asfalten, ler och gör tummen upp.

Läs mer om