Det är spännande att se vad människor upprörs över i vår kaotiska världsordning. Fortfarande är språkfel nästan värst. Oj oj oj vad folk blir förbannade om man till exempel komparerar adjektiv fel i dagspress.
Sånt oroar inte mej så mycket.
Däremot tycker jag att ett oroande tecken i tiden är brist på hyfs, folkvett och anständighet. Allt från presidenter med grandios-diagnoser till vanligt folk. En del är baske mej inte kloka.
Ta min granne som kom och knackade på min dörr kl 02.30 härom natten. Alltså 02.30!! Hur är man funtad då?
Det var ju rena turen att jag var vaken och satt och övade trummor.
Jag blir också bedrövad när jag ser avsaknaden av anständighet, hyfs och empati hos alla dessa bedragare som numera finns överallt och uppenbarligen är en hel industri. Vi ser dagligen hur telefonbedragare helt känslokallt lurar av gamlingar deras sista besparingar utan att tyckas ha ett uns av samvetskval. Tvärtom finns det exempel där dom till och med skrattar ut den dom har lurat. Hur är det möjligt att vara så jävlig?
Har man inte fått minsta uns av kärlek som barn, eller vad är felet?
Sociala medier är också översvämmat av sånt här patrask. Jag hyfsat stor följarskara på Facebook, och det gör att bedragarna dras som labradorer till kattskit och ideligen skapar falska profiler i mitt namn och försöker kapa åt sej följare som dom på ett eller annat sätt ska lura på pengar eller vad det nu är. Hur är man skapt när man ägnar sej åt sånt?
Jag får också ideligen mejl med det ena bedrägeriförsöket sämre än det andra. (Samt ständiga förslag på allt från penisförlängningar till träffar med kvinnor som brinner för att ha hemliga affärer med gifta män i allmänhet och just den lille kåsören i synnerhet.) Dessa bedrägeriförsök är så osannolikt usla, så det är fullkomligt obegripligt att en enda människa på jorden går på det. (Det påminner därvidlag om trovärdigheten i vissa tidningars aprilskämt om att flytta slottet till ödetomten vid Vaksala torg…) I veckan fick jag mejl från advokat Peter Peatfield från England. Han meddelande att hans stenrika döda klient saknade arvingar och att jag hade god chans att få pengarna eftersom jag bar samma efternamn som den avlidne. Spännande med brittiska döda knösar som heter Sjödin…
Hur har vi hamnat här? Hur kan man hyvla bort empatin i sån grad att man fullständigt skiter i andra människor? Hur kan JAG så totalt ha kört över VI? Och vad kommer den egoistiska trenden att leda till?
Av all oroande utveckling som går åt fel håll så är den nästan den oroandaste.