Innan man tar in en julgran i sitt hem måste man låta den stå en dag i farstun och vänja sig. Annars blir granen chockad av inomhusvärmen och dör.
Jag har läst det där rådet så många gånger och varje gång har jag ställt mig själv frågan: om man inte har någon farstu, hur gör man då? Svaret brukar bli att man ska ta in julgranen i ett svalt garage i stället. Nu råkar det emellertid vara så att jag har en carport, inget garage.
Därför har jag inte sett någon annan utväg än att chocka det stackars barrträdet. Om man bara sköter om det riktigt väl så kanske det överlever ändå, har jag tänkt och sedan har jag gett mig ut på nätet efter tips och råd om hur man sköter en gran på bästa sätt.
Enligt somliga skogsforskare ska man inte bara vattna julgranen ofta. Om den ska må riktigt bra bör man också hälla i en skvätt maltwhisky i julgransfoten, allra helst Ardbeg eller Lagavulin. Då börjar inte trädet barra förrän i maj.
Vodka duger inte, det har amerikansk expertis slagit fast.
En Ardbeg kostar mellan 500 och 5 000 kronor flaskan på Systembolaget, så det råder ingen tvekan om att granar är riktiga finsmakare när det kommer till alkoholhaltiga drycker.
Vidare bör man spreja grenarna med vatten då och då för att hålla trädet på gott humör. Man bör också tänka på att sågskäret ska ha en färsk yta, att vattnet är fritt från magnecyl samt se till att rotändan inte slås mot golvet. Då torkar ledningsbanorna.
Nu läser jag dessutom att det första man ska göra när man har tagit in granen i värmen är att duscha den kallt. Sedan ska den torka i några timmar och ställas in i duschen på nytt. Först efter åtta timmar inomhus är den redo att ställas i julgransfoten.
Jag har inte gjort något av det där. Jag bara vattnar granen och hoppas att den ska vara av så pass gott virke att den överlever och inte börjar tokbarra natten mot julafton i ren protest.
Gör den det ger jag upp. Då får det bli plastgran nästa år.