Nu är det jul igen! Vi stöter och blöter frågan om huruvida det är okej att klä julgranen redan veckan innan första advent eller ej. Vi upprörs över larmrapporter från dagis på orter vi inte visste fanns. Orter där inte Pelle får vara Lucia och Lisa får inte vara pepparkaksgubbe av massor av oklara skäl.
Sociala medier översvämmas av stolta vuxna som minsann satt upp pappstjärnan i god tid blandat med dem som förfasar sig över att det minsann fanns julpynt på Ikea redan i början av november.
Alla är gravt tyngda av traditioner man desperat håller fast vid.
Alla vet och har rätt – naturligtvis.
Vi har ju inte så himla många tunga traditioner i Sverige. Och de vi har är ganska individuella. Jag har en vän som hissar upp sin gran i taket varje år. Jag har en som alltid reser bort.
I min familj eldade vi alltid upp paketpappren i mörkret efter att tomten hälsat på, men något år blåste det för hårt och sen glömde vi bort den traditionen.
Vi säger också ofta att det är barnens högtid. Jag tror att det är därför vi städar, byter gardiner, putsar saker som aldrig någonsin putsas annars, tar fram finporslinet och köper pressylta som vi kastar bort strax efter nyår.
Barnen uppskattar ju verkligen att vi, vanligtvis stressade mammor och pappor, tar på oss lite extrajobb veckan innan vi tvingar dem att titta på tecknad film av en usel kvalitet tillsammans innan tomten kommer.
Sen är det ju det här med Tomten. En uppenbart utklädd pappa, plöjer genom snö, för att göra det hela mer trovärdig (!), hojar Ho-Ho, pratar lite för högt (ofta med någon oklar dialekt – finska förekommer hos oss då och då), för att barnen äntligen ska få sina klappar – om de varit snälla
En uppenbart utklädd pappa, plöjer genom snö, för att göra det hela mer trovärdig (!), hojar Ho-Ho, pratar lite för högt (ofta med någon oklar dialekt – finska förekommer hos oss då och då), för att barnen äntligen ska få sina klappar – om de varit snälla.
Handen på hjärtat kära läsare, har ni någonsin vägrat era barn, eller ens hört talas om att någon vägrat sina barn julklappar för att de har varit olydiga? Vad är det för bullshit? Det finna inga elaka barn. Det finns elaka vuxna och ledsna eller möjligen olyckliga barn. Men elaka är de icke!
En gång bestämde någon i min familj att vi inte skulle ha några julklappar. Jag och min bror var tonåringar. Vi firade med mamma och pappa. Det kan ha varit den tråkigaste julaftonen i världshistorien. Kanske var tanken att vi skulle ta någon slags lärdom, kanske var det en ekonomisk fråga.
Jag somnade strax efter papperseldningen vid 21.
Jag lärde mig inget.
Jag klädde förövrigt julgranen nästan en hel vecka innan första advent. Det är dessutom gjord av plast. Jag köper köttbullarna till julbordet, överkonsumerar julklappar till barnen och gillar inte glögg.