Jag har ägnat delar av semestern åt att rensa ur gamla grejer i en norrländsk sommarstuga. Det har inte bara varit fysiskt ansträngande utan också överraskande lärorikt.
När jag hittar något gammalt så brukar det nämligen väcka nyfikenheten hos mig, jag vill genast veta mer om föremålet.
Långt in i uteförrådet hittade jag till exempel en gammal koffert. Den var i dåligt skick och vid en första anblick helt ointressant, men så såg jag att det stod något på handtaget: ”PLAST”.
Kofferten var alltså tillverkad vid en tidpunkt då materialet plast var så nytt och spännande att ett plasthandtag var något man ville skryta med.
När jag sedan började läsa på så lärde jag mig att den allra första plasten tillverkades redan 1530, av en bit ost (!), men att det var först när nobelprisbelönade kemisten Hermann Staudingers teorier om polymerer från 1920-talet omsattes i praktiken som efterkrigsindustrins plastindustri kunde ta fart på allvar.
Tänk vad mycket information en gammal 1950-talsväska kan leda till.
I ett annat hörn av förrådet hittade jag en rund träbit som såg ut som en förvuxen brödkavel utan handtag. Intill den låg ett brett bräde.
Det tog ett tag innan jag förstod att det var ett kavelbräde, en föregångare till den moderna mangeln. Kavelbräden av trä var populära friargåvor på 1800-talet.
I södra Sverige var det vanligare att man slätströk linnet med hjälp av glättstenar som man drog över läder, men det här var som sagt en norrländsk sommarstuga och då var det logiskt att jag fann just ett kavelbräde.
Innan jag började rensa ur förrådet så visste jag inget alls om textilvård på 1800-talet eller kemisten Hermann Staudinger. Nu vet jag i alla fall lite.
Nästa gång du ger dig in i ett gammalt förråd eller vind så är mitt tips att du tar med dig din mobiltelefon och börjar googla så fort du blir nyfiken.
Ditt förråd kan nämligen lära dig mer än du tror.