Jag fick ett läsarmejl i veckan. Sådana är alltid uppskattade, så länge de är med en god ton och ett gott uppsåt. Det här var just ett sådant mejl. Läsaren hade sett en lägenhet på Hemnet och förfärats över förvandlingen lägenheten genomgått. Allt hade gjorts om – den gamla köksinredningen var borta, radiatorerna ommålade och framför allt hade den fiskbensmönstrade ekparketten målats över med svart målarfärg.
Snyggt tyckte jag i och för sig, när jag fick se bilderna. Väldigt snyggt, rentav. Det där köket hade jag gärna ställt mig och gjort långkok i direkt. Men alla tycker olika, inget konstigt med det. Bortsett från tycke och smak väckte det där läsarmejlet vissa andra frågor. Vad får man göra med en bostad? Bör man ta hänsyn till bostadens historia eller något annat?
Bostäder, såväl nya som gamla, rör upp känslor. Så är det även för mig. Från att jag var liten har mina föräldrar alltid uppmärksammat gamla släktingars hus när vi kört förbi, ofta har en nostalgisk historia eller två berättats från framsätet. Det var en speciell känsla att åka förbi de där husen. Husen berättar en historia – trots att jag aldrig varit inne i vissa av dem. Ett av husen har förfallit, vilket smärtar så klart. När vi tog en omväg med bilen förbi det huset saktade vi in ytterligare med bilen och någon i framsätet beskrev ånyo hur vackert huset en gång varit.
Jag har också sett mina mor- och farföräldrars hus säljas. Husen hade de bott i under minst 50 års tid. De betydde mer än de där fyra väggarna och några möbler. Det är faktiskt otroligt vad man kan göra med en bostad, vad mycket man kan göra till ”sitt” och hur många prylar man kan ha. Många gånger gör det ont när den nya ägaren vänder upp och ner på det som någon har ägnat stora delar av sitt liv åt att ta hand om. Men, jag antar att det är så det måste vara. Varför bostäder betyder så mycket är ju för att vi gör dem till våra egna (det är också därför det är så frustrerande att bo i andra hand ... Men det är en annan historia).
Därför tänker jag: Gör vad ni vill! Utveckling leder allt som oftast till något bättre, även om det går lite snabbt ibland. Och när det går för snabbt tar trenderna tillbaka det gamla. Snart, om inte redan, kommer vi vilja bevara det gamla fiskbensmönstrade golvet igen när alla kök är svartmålade. Då kommer någon skrapa bort den svarta färgen, och köket i den där Hemnet-annonsen kommer se som nytt, förlåt gammalt, ut igen.
Vad tycker du? Mejla bostad@unt.se!