Husvisningar är inte bara lämpliga tillfällen att studera hus på, de lämpar sig också för studier av människor.
Jag var på en husvisning nyligen och jag hade ingen egentlig ambition att lyssna på människor, men det gick liksom inte att undgå.
”Det där ska bli mitt rum! Nej, det ska bli mitt!” gnabbades två tonårstjejer, samtidigt som ett annat par högt och ljudligt förklarade att ”den där väggen ska vi riva så fort vi har flyttat in, eller hur älskling?”.
Jag vet inte exakt varför de pratade som om de redan hade köpt huset i fråga. Kanske är det bara psykologiskt betingat. Många flyttar ju in ett nytt hus mentalt, långt innan köpekontraktet är skrivet.
Man behöver dock inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att det ibland finns en annan baktanke med snacket på visningar. Ett syfte kan förstås vara att påverka andra spekulanter.
Man kan till exempel välja att gå runt och påpeka brister hela tiden: ”Hörde du förresten att golvbrunnarna inte har bytts på 30 år? Det kan ju vara fullt av mögel där under. Usch!”.
Man kan också avskräcka genom att göra det motsatta och visa ett överdrivet intresse: ”Vi är verkligen intresserade, alltså VERKLIGEN intresserade. Det får kosta vad det kosta vill. Vi ska ha det här huset, så är det bara”.
Syftet är förstås att få så många som möjligt att dra öronen åt sig och undvika att ge sig in i en budgivning. Problemet är bara att 99 procent av dem som går på husvisningar inte har någon skådespelarutbildning. Det blir lätt genomskinligt.
När jag besökte en lägenhet med renoveringsbehov för några år sedan såg jag tre olika män som sprang runt med tumstockar och mätte, som om de redan på visningen planerade i detalj vilka snickerier och upprustningar de skulle genomföra. Det såg helt absurt ut.
Själv går jag som sagt främst på husvisningar för att titta på hus, inte för att delta i ett skådespel. Jag kan dock inte låta bli att undra hur de som verkligen har gått scenskolan beter sig på visningar.
Kanske ikläder de sig rollen som en felfinnande men övertygande gnällspik, eller som en fullständigt omdömeslös men väldigt målfokuserad rikeman?