Det finns en lek som företrädelsevis ungdomar brukar leka som heter "jag har aldrig". För er som inte känner till den går det ut på att man sitter i en ring med var sitt glas alkoholhaltig dryck framför sig. Sedan turas man om att säga någonting man aldrig har gjort (givetvis brukar det ganska snart ramla in på det sexuella området) varvid alla i ringen som har gjort den där som den vars tur det är inte har gjort tvingas ta en klunk ur glaset.
Om jag skulle leka den här leken med er nu skulle nog många av er bli berusade. För jag har aldrig tapetserat en vägg, aldrig fått en krukväxt att leva mer än en månad, aldrig bytt gardiner annat än vid flytt, aldrig satt ihop en Ikeamöbel utan att svära och aldrig lagt ett klickgolv.
Med detta i bakfickan kanske ni förstår att jag tvekade både en och två gånger när jag för ett år sedan fick erbjudandet om att börja skriva krönikor i UNT Bostadsguiden. Men när jag väl började fundera på ämnet hem och bostad kom jag fram till att ett hem är så mycket mer än en egenhändigt hopsnickrad verandatrapp, korgar med eterneller upphängda i tjäraindränkta skosnören och perfekt planterade trädgårdsland. Ett hem är precis lika mycket böckerna i bokhyllan, dvd-filmerna i tv-bänken och tavlorna på väggarna. Ett hem är lika mycket utsikten från köksfönstret, lukten i tamburen, ljuden man hör när man har gått och lagt sig och de människor som kommer och hälsar på. Ett hem är också en beskrivning av dem som bor där som säger mer om en människa än vilken facebooksida i världen.
Med dessa enligt mig själv väldigt kloka ord skulle jag vilja avsluta min sista krönika på just den här platsen. Ha en riktigt skön sommar och glöm inte bort att ge hängmattan minst lika mycket tid som trädgårdslanden! Ogräset kommer tillbaka, men det gör tyvärr inte den tid man hade kunnat få i hängmattan.
”Ett hem är lika mycket utsikten från köksfönstret, lukten i tamburen, ljuden man hör när man har gått och lagt sig ...”