âKirskĂ„lâ suckade mamma och pekade pĂ„ ett grönt hav som bredde ut sig i rabatten. Jag förstod inte riktigt vad hon pratade om men av tonfallet att döma var det inte nĂ„got bra. Ska jag vara helt Ă€rlig hade jag tĂ€nkt att de dĂ€r vĂ€xterna nog planterats dĂ€r, jag tyckte det sĂ„g rĂ€tt lummigt och fint ut runt pionerna.
Men nÀr jag vÀl degraderat grönskan till ogrÀs och börjat riva och slita i oÀndligt lÄnga rötter kÀnde jag att det hÀr mycket vÀl kunde vara början pÄ en livslÄng ovÀnskap. Om inte annat blev det början pÄ en rÀtt ojÀmn kamp i rabatten. Vid fikarasten nÄgra timmar senare kunde jag rÀkna in en vÀrkande rygg, tvÄ blÄsor i handflatan, en solsvedd nacke, en trasig spade, ett fÀstingbett, tvÄ myrattacker och tre dödade pÄskliljor. Plus ungefÀr en miljard ÄterstÄende kirskÄlsplantor.
Det mĂ„ste finnas ett enklare sĂ€tt, tĂ€nkte jag och slog upp datorn. Jag gick ut hĂ„rt med sökorden âkirskĂ„lâ och âutrotaâ och hoppades pĂ„ en metod som inte innehöll allt för mycket krypande och rotslitande. Men nej, det blir svĂ„rt, svarade trĂ€dgĂ„rdsforumen samstĂ€mmigt. Att bli av med kirskĂ„len helt och hĂ„llet verkade mer eller mindre omöjligt (vem orkar tĂ€cka halva trĂ€dgĂ„rden med tjock plast i flera Ă„r?). Ă terstod alltsĂ„ att gilla lĂ€get och acceptera sisyfosarbetet att rensa bort allt eftersom i all evighet eller till flyttlasset gĂ„r.
Men just som jag började övervĂ€ga att lĂ„ta det flyttlasset gĂ„ till ett kirskĂ„lsbefriat Norrland dök det magiska ordet âĂ€tbarâ upp pĂ„ skĂ€rmen. Det vĂ€ckte mitt intresse och snart klickade jag mig fram bland trevliga recept pĂ„ kirskĂ„lspesto och kirskĂ„lspaj, och sallad, soppa och godis gjort pĂ„ kirskĂ„l. Att kirskĂ„len dessutom sades bota gikt mĂ„ste vĂ€l ocksĂ„ hamna pĂ„ pluskontot.
Inför rond tvÄ i rabatterna Àr det alltsÄ med lite mer jÀmnmod jag ser ut över kirskÄlsfÀlten. Det kan ju komma en hungrig och giktbruten dag nÀr jag Àr tacksam över mitt envisa ogrÀs.
