Nyss tjuvlyssnade jag på mina grannar på våningen under och hörde dem beklaga sig över trädet. När de köpte lägenheten var det en annan årstid och grenarna vara smala och nakna. Nu plötsligt står lönnen i tät, grön dräkt och skuggar deras balkong. Det hade de inte tagit med i beräkningarna när de flyttade in. Snopet!
För mig var det tvärtom. Inglasat är inte min grej men en inträdad balkong, vilken succé. Det var en av anledningarna till att jag köpte lägenheten. Hur idylliskt var inte fågelboet med ungar i på våren? Och trädets susande löv som fick mig att tro att jag var i skogen, fast det bara var ett stenkast till centrum.
Men säg den lycka som består. En sommar var trädet bara borta. Det fick mina dåvarande grannar att flippa ut. Mannen i familjen ringde på min dörr och frågade med galet hög och anklagade röst om vad som hänt, som om jag vore inblandad. Att trädet var sjukt och döende brydde de sig inte om.
Och visst var det sorgligt. Träd har en förmåga att skapa rum. Det vet alla som klättrat i dem eller gömt sig under en stor gran.
Men snart skulle ett nytt träd planteras på samma fläck. Från att ha varit en liten buske, för några år sedan, når det nu nästan upp till tredje våningen och ger min balkong på andra våningen både sol och skugga. Kan det bli bättre?
Ja och nej! Träd delar bevisligen upp människosläktet i två falanger. Somliga kramar träd för att de ska få stå kvar och riskerar både polisvåld och tårgasattacker.
Andra använder giftampuller eller metallbitar för att döda träd. Att träd attackeras i storstäder är inget unikt, men ändå vanligare är att sommarstugeägare träter om trädens vara eller inte vara. Hur det är i villaområden känner jag inte till, men en okvalificerad gissning är att tvättstugan ligger i lä. Att det är träd som toppar listan över sånt som skapar osämja grannar emellan.