Mina två sämsta egenskaper är att jag är ganska gnällig och att jag har en förmåga att skjuta upp saker väldigt länge. Följaktligen har mina vänner det senaste året fått höra rätt mycket gnäll om att jag ännu inte har kommit till skott med att måla om mitt kök. Och alla utom jag verkar tycka att den där köksmålningen är den enklaste saken i världen, ”det går på en dag”, säger de uppmuntrande. ”Min fru älskar att måla, hon kan fixa det”, säger en killkompis medan en tjejkompis säger exakt samma sak om sin man (synd att de två inte är gifta med varandra, då skulle jag tvinga dem att faktiskt göra det). Men när man beklagar sig över saker som behöver göras där hemma är det två små ord man får höra oftare än några andra: rut och rot. Rut och rot verkar vara lösningen på allt om man får tro på mina vänner. Precis som om Rut och Rot vore två små troll som kan dyka upp från ingenstans och fixa det som behöver fixas utan att det kostar en krona. Men riktigt så är det ju inte. Man måste fortfarande ta reda på om det finns någon bra hantverkare, kontakta denna och sedan styra upp det praktiska för att slutligen stå där med en inte obetydlig faktura i handen.
Rut och rot-lösningen påminner mig lite om när jag var aktiv i studentnationen då en kille tjatade om att allt gick att lösa med ”några grabbar och en back pilsner” (att kvinnor också kunde existerade inte i hans värld). Om pilsnerflaskorna skulle konsumeras före, under eller efter arbetet blev jag dock aldrig klok på. Jag minns inte heller om de där grabbarna någonsin dök upp i verkligheten.
Men medan jag stirrar på den vidrigt olivgröna köksväggen och de fula dammsugarmärkena på golvlisterna tänker jag att allt annat måste vara bättre än att gå runt och gnälla och skjuta upp. Kanske dags att införskaffa den där pilsnerbacken och hoppas på att någon ska dyka upp och måla. Om det sedan blir några grabbar, två små troll eller någons fru spelar mindre roll. Och just det, om någon undrar, en ljus grön färg tror jag att jag vill ha målat i.
