2018 kom elsparkcyklarna till Sverige. Det strulade till en början vill jag minnas. Då, för sex, sju år sedan läste jag en artikel i DN där Fredrik Hjelm, svensk vd för elsparkcykelföretaget Voi berättade om de logistiska utmaningarna med att få ut den nya elscootern på svenska gator.
I dag är utmaningarna dessvärre radikalt förändrade. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag läst "den misstänkte skytten sågs fly på en elsparkcykel".
Den hippa uppfinningen har blivit ett flyktvapen. En vital grundsten i en kallblodig mordplan.
Tacka för det, eftersom den grova brottsligheten letat sig ner i åldrarna. Inte sällan är förövaren under 18 år och har varken körkort eller bil. Elcykel? Dyrare än en bil med dagens sjuka inflationsekonomi, och därmed utom räckhåll för de socioekonomiskt utsatta unga som skjuter och dödar. Då blir elsparkcykeln en given väg ut. Ett sista desperat försök att undkomma lagens långa arm.
Jag undrar om jag inte talar för fler när jag bestämt konstaterar för mig själv:
Ta bort skiten från svenska gator.
Jag har inga problem att erkänna att jag inte har läst alla studier om elsparkcykelns inverkan på moderna samhällen. Vad som däremot är hårda fakta är Transportstyrelsens senaste siffror. De visar att olyckorna förra året ökade med 30 procent jämfört med året innan. Från 2019 till 2023 fyrdubblades olyckorna.
När NTF* tittat på utvecklingen slår de fast att allt fler barn skadas på elsparkcyklar, att trafikreglerna inte följs och att förarna ofta saknar trafikvett. Dessutom skräpar cyklarna ner i stan när de dumpas i tid och otid på alla möjliga och omöjliga platser.
Jag är förmodligen varken smartare eller dummare än gemene svensk och förstår givetvis att några av flosklerna om urbanitet och mobilitet för en grönare värld – det är så företagen själva beskriver elsparkcyklarna – kan vara positivt i en stor stad.
Frågan är dock om fördelarna överväger nackdelarna i det här fallet? Visst är det charmigt att ungdomarna glider runt på elsparkcyklar – fram tills dess att de skjuter ihjäl någon förstås.
Någonstans vill jag ändå nämna det självklara: ett samhälle utan elsparkcyklar gör såklart inte att den grova brottsligheten upphör. Dagens utmaningar är betydligt värre än så med fattigdom i utsatta områden, krig om drogmarknaden, beställda mord och gängtoppar som "har sitt kontor" i andra länder.
Däremot kan det vara ett bra och konkret sätt att försvåra det mest blodiga i de här gängkonflikterna, nämligen när någon ska bli bragd om livet. Att ta bort det mest effektiva flyktmedlet kan begränsa gärningsmännen på ett praktiskt plan.
Och så var det perspektivet där elsparkcykeln verkar som en hipp uppfinning för den urbana stadsbon. Ska vi verkligen ta bort möjligheten för IT-grabben som sopsorterar och äter veganskt att glida mellan jobbet och kaféet på ett grönt sätt?
Ja, vill jag hävda, när allt annat – inklusive olycksstatistiken – lyser rött.
I mindre städer kör man till exempel ofta A-traktor om man är under 18 år och vill ta sig någonstans. Fruktansvärt ocharmigt. Inte särskilt mobilt. Inte heller miljövänligt. Och definitivt inte urbant.
Men jag skulle tro att det är lättare för polisen att få fatt i en misstänkt skytt som "sågs fly i en A-traktor" i alla fall.