"Glöm ej att litet gör förnöjd, då mycket ofta stör vår fröjd" står det i blekt lila bokstäver på bonaden jag ärvt av mormor. Den är lite knölig - alltså texten, rent språkligt, den flyter illa - men jag gillar den ändå. Som på så många bonadstexter från denna tid (kanske 1940-tal) påminner den om att livet inte är en dans på rosor. Det är mycket som stör vår fröjd, liksom, mer eller mindre hela tiden. Samtidigt påminner den om att det inte krävs så mycket för att man ska glädjas. "Litet gör förnöjd", ett vänligt ord, en extra kram, ett helt vanligt gapskratt en helt vanlig vardag.
Det är förstås tidstypiskt och i många hem sitter liknande påminnelser. Egen härd är guld värd, lycka är en solig glänta och min favorit, som hänger hemma hos en kompis: "hjälpa mor baka och sedan smaka, det är nettopp det bästa som finns". En del kanske tycker att dessa texter säger att man ska hålla sig på mattan, nöja sig med det lilla, men jag väljer en mer vardaglig tolkning. När man står där i köket med disken, då lever man också livet. Och då gör man gott i att påminnas om att litet gör förnöjd. Någon familjemedlems glada skratt från ett annat rum, den vackra utsikten från köksfönstret. Känslan av lycka inte måste vara storstilad.
Under de senaste decennierna har det i stället hetat "carpe diem" på svenska väggar. Det har jag mycket svårare för. Det känns så krävande. För stort för att ha bäring i mitt hem när jag äter mina flingor och mjölk en tisdagsmorgon, redan försenad till jobbet.
Den moderna bonaden ÄR ett gissel. När den dök upp i affären igen för ett antal år sedan så blev den mest ironisk. Något företag sålde förtryckta "you say tomato". Knappast samma sak. Jag funderar vidare på den nutida bonadstexten, den som inte känns ironisk eller klyschig. Ett litterärt citat? Jisses vad pretto det skulle kunna bli! Ganska långt ifrån "hjälpa mor baka".
Kanske bäst att bara fortsätta på inslagen väg så länge: hänga upp bonader från förr. Då slipper man dessutom omaket att brodera själv och får mer tid över för att "fånga dagen". Så att säga.