En svensk flyttar i genomsnitt 11 gånger under sitt liv. ELVA GÅNGER, tänker jag, hjälp, det är mycket! Sedan räknade jag efter och kom fram till att jag själv hunnit flytta åtta gånger. Och då är jag inte ens halvvägs genom livet, om man räknar med att en svensk kvinna i genomsnitt blir 83 år.
Den sista av de elva flyttarna kanske blir till servicehuset, så om jag reserverar den som en specialflytt så har jag alltså två gånger kvar att flytta innan jag blir en person över genomsnittet.
Det är märkligt det här med hemma. De flesta av oss har en väldigt stark känsla för vårt hem som en plats där man känner sig trygg, en plats som är viktig. Samtidigt kan man byta ut den platsen, jag vill inte säga lättvindigt, men massor av gånger under livet och ändå känna sig hemma.
”Hemma” sitter alltså inte i själva väggarna, utan i något annat. När jag flyttade sist funderade jag mycket på det där. Jag flyttade bara ett par hundra meter bort och ett par gånger under de första två veckorna slog jag på autopiloten på väg hem från jobbet och upptäckte precis när jag kommit fram att jag hade cyklat till gamla lägenheten, inte till nya. Trots ett par hjärnsläpp av denna karaktär var ändå mitt nya hem verkligen ett nytt hem så fort jag flyttat in mina saker.
Mina saker. Kanske är det i sakerna det sitter? Fast jag bytte ut både soffa, säng och bokhyllor, och det kändes ändå som hemma. Och inte fanns känslan av hem i sällskapet heller: Jag bodde ensam i lägenheten jag lämnade och flyttade ensam in i den nya.
Jag kom aldrig fram till något. Förutom att hem är en känsla man tar med sig. Den känslan kan man sedan plantera lite varstans, och förutsatt att det är ett ställe man trivs på så får känslan rötter väldigt lätt. Jag hänger upp mormors bonad med texten ”glöm ej att litet gör förnöjd, när mycket ofta stör vår fröjd”, någon annan hänger upp en favoritlampa eller ger en nallebjörn en ny plats på en ny hylla. Dessa små symbolhandlingar kan man sedan koppla ihop med känslan av att ”precis nu blev detta nya ställe mitt nya hem”.
Hem är där jag hänger min hatt, helt enkelt. Elva gånger, på elva olika krokar, enligt Statistiska centralbyrån.