Med ett tydligt brak går båten mot en sten. Ajdå. Det var visst grunt här. En granne kommer ut på sin brygga och ropar åk på andra sidan! Hoppsan, men tack då vet vi!
Den gamla vedspisen har inte använts på flera år. Köket fylls av rök, jag djupandas i dörröppningen. Brandvarnaren tjuter i tre omgångar, det ekar över fjärden.
Mitt snabba dopp blir till ett aningen för långt nakenhäng på bryggan, på grund av att höstkylan får mig att tveka, samt att badstegen är trasig och jag har svårt att ta mig i.
Jag fiskar upp en död mus ur vattentunnan och skriker till pojkvännen, som ropar tillbaka att "å nej, vi borstade ju tänderna i det där vattnet!!!" och så är uppståndelsen komplett.
Vi går iland med båten här och var, ställer oss på stenar och ser ut över vattnet. Pekar, kolla svanarna! Bara för att det är så vackert.
Såhär presenterar vi oss i idyllen, sakta men säkert. Hej, det är vi som är nykomlingarna!
Och vi har ögonen på oss. Redan våra första timmar på plats kommer en granne knatande genom skogen. ”Ni kommer alltså från Uppsala?” säger han och sträcker fram handen. Idyllens starke man, yrkesfiskaren, har varit förbi med nyheten. Klart folk är nyfikna. Vilka är de nya? Kommer de att vara med och grilla på samfällighetens dag? Kommer de att återställa tidigare ägares omtalade groggterrass? Kommer det återigen att bli fest i viken? Eller är de bara ett par stadsbor som går på grund med båten?
Pressen är hård, men vi har en strategi. Vi vinkar glatt åt alla som puttrar förbi på vattnet. Rensar sly, städar upp. Går för åror i morgondimman, för att inte bryta tystnaden med motor. Samfällighetens kassör konstaterar att ”ni har arbetat på bra” och idyllens starke man berömmer trädfällningen. Vi nickar belåtet.
De flesta andra i fjärden kommer från trakten och haft sina stugor länge. De kan allt. Man måste inte passa in – men att vårt stugprojekt är föremål för snack är ett faktum. Och om folk snackar, ja då får de ju gärna säga att ”de där nya, de är dugligt folk”. Om inte annat för att ingen ska klaga om vi fäller ett par träd för mycket, eller lägger bryggan utanför tomtgränsen.
Dessutom behöver vi ett helt förråd av goodwill för att tackla besvikelsen när folk förstår att vi inte tänker återställa groggterrassen och bjuda in till fest. Vi är ju stadsbor på jakt efter stillhet. Vi ska bara dricka vårt kaffe i ensamhet, så fort vi får fason på vedspisen.