"Där pengarna kommer in åker smaken ut". "God smak kan inte köpas för pengar." Människor som plötsligt kommit på grön kvist får stå ut med en del fördomar, bland annat den att "nyrika" människor inte har någon smak. Att deras hus är för vräkiga, deras bilar för vulgära, deras vardagsrumssoffor för fluffiga och deras trädäck för blankputsade. Deras smak är helt enkelt för opersonlig.
Och nåde den som inte inreder sitt hem personligt. Då kommer stilpolisen och knackar på. Hallå där, det här ser ut som i en möbelkatalog! Det är INTE okej enligt gängse regler för Stil och Smak - skärpning anbefalles!
Jag tänker på det här när jag ser den där lotterireklamen på tv, där en man förklarar hur mycket han älskar sin skruttiga bil och sedan köper en ny bara sekunder efter lotterivinsten. Eller den där ett par går förbi en visning av en pampig lägenhet och fnyser åt hur onödigt det är att bo så - tills de vinner på lotteri och köper samma lägenhet. Är det kanske så att "personlig inredning" mest är en ursäkt för att inte ha råd att köpa nytt? Och om man hade råd att köpa precis vad som helst så skulle man strunta i allt vad personligt heter och bara köpa nytt, nytt, nytt?
Allt skulle matcha oklanderligt. Mormors gamla byrå, som nu så charmigt bryter av mot Ikeasoffan, skulle åka all världens väg. Det rart kantstötta porslinet man köpt på Vaksala torg skulle förpassas till en annan loppis. Soffkuddarna man köpt på rea skulle plötsligt ha fel färgnyans och åka på tippen. Sedan skulle man sitta där i ett opersonligt hem och mysa i doften av nytt trä och kemikaliebehandlade textilier.
Det händer andra, så varför skulle det inte hända mig? Se bara alla hemma hos-reportage från kändisars hem. Tror du att Beyoncé har mormors repiga byrå i något av alla sina vardagsrum (jag föreställer mig att hon har flera)? Jag gissar på nej.
Men om det nu skulle vara så att personlig inredning är en del av en livslögn, så trivs jag ändå utmärkt i den livslögnen. Blandningen av gammalt och nytt tilltalar mig verkligen. Tanken på att saker kan bevaras och inte bara slängas och ersättas tilltalar mig också. Faktum är att personlig inredning är en fantastisk ursäkt för att leva med en begränsad budget. Jag planerar att använda den resten av livet.
Eller i alla fall tills lotterivinsten kommer. Då får vi väl se vad som händer.