Världen är enig om att temperaturhöjningen ska hållas under två grader med sikte på 1,5 grader (vi passerar en grad i år). Bra och i linje med vetenskapen. Men inga åtgärder finns egentligen för att nå målet. Vad är det då värt? Så här reagerade meteorolog Pererik Åberg på Twitter: "Att ha mål för medeltemperaturen 2100 utan utsläppskrav är som att säga att man ska vinna Champions League utan både spelare o plan."
Redan tvågradersmålet kräver en revolution. För att ha en 50/50 chans att nå det behöver den rika världen minska utsläppen 10 procent per år från och med nu, inte efter 2020 då avtalet träder i kraft. Allt enligt professor Kevin Anderson vi skrev om i krönikan 15 november.
För 20 år sen trodde forskarna att gränsen för "farliga klimatförändringar" låg vid 2 grader och det ansågs omöjligt med tuffare krav än så. Och hade vi agerat kraftfullt på 1990-talet hade vi kunnat hålla uppvärmningen under 1,5 grad. I dag går det i bästa fall om vi stoppar all förbränning som inte är direkt nödvändig, i morgon, tvärnitar hela världsekonomin så att den rika världen når nollutsläpp 2020. Räddar oss antagligen, men kräver en styrning långt från den demokrati vi är vana vid. Och klimatavtalet har ingenting om så hårda krav.
Där står bara ”klimatbalans i andra halvan av detta sekel”. Oklart vad det är. Fossila bränslen nämns inte och internationell båt- och flygtrafik (cirka 8 procent av utsläppen) exkluderas. Ingenting hindrar heller att man lämnar överenskommelsen, som Kanada gjorde med Kyotoavtalet. Inga straff utmäts utöver dumstruten. Kvar står vi med ickebindande avsiktsförklaringar som ger oss en närmare tre grader varmare värld till år 2100, med fortsatt stigande temperaturer efter sekelskiftet. Ett utdraget adjö till mänsklig civilisation?
Politiskt däremot, är klimatavtalet ett mästerstycke. Det får man ge fransmännen beröm för. Fingertoppskänsla ledde oss fram till det första globala klimatavtalet och med det en symbolisk vändpunkt. Och som Åsa Romson nämner: " Det bästa med avtalet är att uppföljningar sker var femte år, närmast redan 2018."
Men politiken räcker inte. Det här är så livsavgörande att det inte går att lita på varken klimataktivister eller politiker. Alla måste jobba på alla fronter och media måste bevaka att avtalet följs. För fyller vi fluffet med substans kan omställningen ske förvånande fort. Så bästa nyårslöftet ni kan ge är att, var ni än befinner er, ägna er åt klimatfrågan resten av era liv. För vi ska ju fira nyår i några tusen år till. Eller hur?