Det gick väl sådär får jag erkänna, när jag tänkte bete mig som en modern människa och sätta spaden i jorden. Stadsodling i pallkrage verkar ju alla hålla på med, troligen är det 2015 års svar på 70-talets gröna våg. Det verkar enkelt och ogräsfritt, (om allt stämmer), passar nybörjaren, inga gigantiska marker behövs, man behöver inte flytta och skaffa hus; kragarna passar både för balkongen och på marken och i princip det mesta går att odla där. Perfekt med andra ord.
I min bostadsrättsföreningen bestämde vi oss för att alla medlemmar ska få chans att odla i sin egen pallkrage på den gemensamma gården. Sju stycken anmälde sig direkt till försöksverksamheten. En lagom liten skara.
En söndag åkte några av oss till trädgårdshandeln och inhandlade kragarna.
På måndagen, när vi skulle montera ihop dem, var de puts väck – stulna tillsammans med 120 liter jord. Att kragarna var så heta hade jag inte fattat!
Ny kragar köptes in. Och så var det bara att sätta igång.
”Gör en härlig blandning jord bestående av hälften naturgödslad planteringsjord och hälften kogödsel” , läste jag på en sajt men eftersom jag är sparsam och inte har några kokontakter fick det bli hästgödsel.
Det går bra med färskt bajs fick jag veta av en naturvetenskapligt intresserad kompis. Hon har inte alltid rätt, men det lät ju högst intressant och tilltalade min återanvändarsjäl. Åkte till stallet, mockade och tömde resultatet i en svart sopsäck istället för i skottkärran.
Sent en fredagskväll, tänkte vara lite diskret, stod jag där i den ljusa skymningen, med min svarta påse och skulle precis till att börja. Men när jag öppnade knuten och kände den koncentrerade doften insåg jag att mina grannar inte skulle kunna sitta ute på sina balkonger och smutta på ett glas rosé den hela sommaren om jag inte hejdade mig.
Det fick bli fem påsar vanlig jord och en med barkmull istället för innehållet i dyngsäcken.
Eftersom det var mitt i natten la jag den svarta säcken i skuffen på bilen – kändes inte helt okej, men ingen polisbil cruisade förbi – men värre var, att säcken blev liggandes i några dagar. Livet kom emellan, liksom.
Innan midsommar kom jag plötsligt ihåg säcken och gjorde mig av med den. Men kvar i bilen satt stanken.
Alla som har tips hur man får bort en illaluktade doft i bil kan mejla mig: lotta.frithiof@unt.se. Den som tänker tipsa om ättika i små skålar kan ta tillfället i akt och göra något mera kreativt. Det har jag redan provat och det funkar bara lite kan jag avslöja.