Häromveckan såg jag regissören Wes Andersons relativt nya film The Grand Budapest Hotel på Royal. För andra gången. Jag minns nog inte sist jag såg samma film två gånger på bio. Det fanns väl egentligen inte någon särskild anledning till det mer än att jag just hade landat från en fantastisk helg i Budapest och ville förlänga verklighetsflykten i några timmar till. Skjuta upp alla trista förpliktelser och undvika uppsatsskrivandet lite, lite till. För att undvika att göra en recension av den här krönikan nöjer jag mig med att konstatera att filmen var fantastisk men långt ifrån hans bästa. Jag vill däremot få följande sagt.
Jag älskar att prokrastinera och välkomnar alla aktiviteter som innebär att jag får fly den ansvarsfulla vardagen om ens i några minuter. Till favoriterna hör att se om hela Game of Thrones-serien, byta grepp på innebandyklubban eller ta ovanligt långa promenader ut till Boländerna för att studsa runt bland sängarna på IKEA. Att slå mig ner i hallsoffan eller på internetcaféet UGC vid S:t Olofsgatan och se dagen bli till natt är en annan klassiker.
Egentligen finns det ju inte tid för något av ovannämnda, särskilt inte när april känns som vårterminens viktigaste studiemånad. Året runt utkämpas en kamp mellan skola och nöjen men april är den sista utposten där man förväntas hålla god ton i klassrummet och slå vakt om sina skolresultat. Jag inbillar jag mig att månadens utgång präglar framtiden och varje år håller jag tummarna för att jag på något mirakulöst sätt ska slippa dras med en omtenta under sommaren.
Samtidigt står det pompösa Valborgsfirandet runt hörnet och gör sitt bästa för att locka ner en i fördärvet. Blotta tanken på ett stundande drömhäng i Ekoparken gör att jag sakta välkomnar prokrastinering på bekostnad av rutinen.
Tyvärr gynnar ju det knappast mitt uppsatsskrivande och den jäveln kommer inte att skriva sig själv hur intensivt jag än stirrar på den. Därför är det nog bäst att jag återvänder till biblioteksbänken och stirrar motivationen i vitögat. Först ska jag bara putsa mina tjugotre par skor, rengöra spisfiltret och ta en våröl på Palermo.
Maksim Milenkovic är 24 år, juriststudent, klubbarrangör och bloggare. I helgen ska han spela skivor och se bandet Marigold på Kalmar nation. Kanske ta tag i sin uppsats också.