Livet är fest, glädje, sorg och magi
Ni som läste min minikrönika här förra söndagen, vet att jag då skrev att jag pustade ut efter femtioårsfesten, så här blev det: Vi hade öppet hus hemma på lördag, det var underbart väder, folk kom och gick. Alla åt av buffén, vi sjöng och allt blev så avslappnat som vi ville ha det. Svärfar hade förberett en lista över låtar som han framförde på sitt dragspel. Han hann med tre. Sedan hände något vi inte hade kunnat förutse. Han fick kraftiga kräkningar och svimmade där han satt vid matbordet. Ambulansen kom och födelsedagsbarnet följde sin pappa till akuten. Människor behövde tröst, framförallt alla barnbarn. Många frågade om de kunde göra något. Stanna kvar, sa jag, stanna kvar. De gjorde det och det blev så fint. Vi fick smånigom besked om att det var lugnt med svärfar, så även om allt varit så dramatiskt kunde vi avsluta kvällen i närhet och skratt, vi som var kvar, inklusive vår vän trollkarlen, en riktig illusionist. Han gjorde kvällen magisk.