Den fina pingsten har vi lagt en bit bakom oss men det var ju bara en försmak inför den totala extasen: midsommar, den för oss svenskar naturliga nationaldagen. Det dristar jag mig att säga.
Jag gick förbi en hel åker med prästkragar utefter den fagra Fyrisån häromdagen och det är inte utan att det gamla pirret i magen och driften mot att hoppa över gärdsgårdar och plocka blommor och göra långa ringlande band av björklöv har inställt sig. Faktiskt. Nån knätofs och lite fiolspel skulle inte sitta helt fel det heller. Men de där grodorna runt stången hoppar jag över. Det räcker bra med att se glada människor och underbar, prunkande natur.