Dags att bekänna. Jag är väl ingen Ernst direkt. Kanske inte har tummen mitt i handen, men jag har helt klart tränat såväl tummen som resten av handen för lite. Jag är helt enkelt inte rutinerad i byggtekniken och hemmafixandets konst.
Största bedriften på mitt renoverings-cv är en vardagsrumsvägg som gick från skrovligt vit till mindre skrovligt lila. Tog en julhelg och det var väldigt roligt, men jag tror inte jag skulle få någon guldstjärna för jobbets utförande.
Jag skulle vilja påstå att jag, likt en oerfaren golfspelare, har ett litet handikapp när det gäller hemmafixande. Det märks till exempel när jag går på visningar eller hälsar på vänner i nyförvärvade hem.
Jag har inte förmågan att se förbi skavankerna, att se vad något kan bli, inte vad det är.
Ni vet, när det står i annonsen: ”något för den händige” eller ”renoveringsobjekt”, så kan ju en del snabbt avläsa om bostaden verkligen har potential eller inte. Den förmågan har inte jag. Jag har nedsatt funktion på det området.
Det har hänt att det här handikappet gjort att jag uttryck mig lite illa. Minns till exempel när en nära vän precis köpt sitt första hus. En gigantisk byggnad i Fålhagen. Vid mitt första besök där säger jag (det dummaste någonsin) till hennes karl: ”Vilket ruckel!”
Tack för den, tror jag han tänkte, och bet ihop. Varken han eller min vän lider mitt handikapp. De hade, redan då, flera lyckade renoveringar på sin meritlista. De bor i ett riktigt drömhus i dag. Ja, du skulle bli avundsjuk. Det är som hämtat ur en inredningstidning (fast personligare och trevligare förstås) och några skavanker, nej, det är minnen blott.
De såg det på en gång. Det som skulle bli. En av dem som också såg möjligheterna med sitt hus är Lina Solander som du kan läsa om på sidorna 4–7 i dagens UNT Bostadsguiden. Hon lämnade en tvåa i Luthagen för ett hus med linoleummattor i Käbbo på landet. Hon såg potentialen och slog till.
Jag avundas alla er som har den där förmågan, att kunna se början på något ännu bättre. Och liksom jag föreställer mig att tv-profilen Ernst Kirchsteiger skulle göra inför någon honom övermäktig, så tar jag av mig barfota och bugar mig ödmjukt för er.