Varje vår är det som lite av en tävling - vem lyckas hitta den första tussilagon? Blir det farmor eller jag?
Minns inte hur gammal jag var när vi började, men det har varat i många år nu, med några enstaka uppehåll. Någon av oss ringer och meddelar stolt att nu! Nu har jag plockat årets första. Farmor har varit sina ställen mer trogna, medan jag fått finna nya soldiken för varje gång jag flyttat.
När jag skriver detta har ingen av oss ännu ringt om årets första, men jag gissar att vi alldeles snart kommer att hitta en liten att nypa av, ta hem och sätta i hemmets absolut minsta vas. Kanske ett gammalt snapsglas eller en äggkopp.
Det är något alldeles speciellt med årets första tussilago. En liten solglimt mitt i marken som fortfarande är grå. Och det blir ännu mer speciellt om en har någon att dela fyndet med.