För tio år sedan släpptes journalisten Joakim Medin efter en vecka ur syrisk arrest. När Medin, som har sin bakgrund i Uppsala, landade på Arlanda beskrev han tiden i de kolsvarta och trånga cellerna i Syrien som tuff.
Maten delades ut oregelbundet och mörkret gjorde att han snart tappade grepp om tiden. När han, tillsammans med sin kurdiska kollega och medfånge, förflyttades från staden där de greps och fördes till Damaskus tvingades Medin att ta på sig ögonbindel och handbojor, berättade han i en intervju med UNT.
Tio senare upprepar sig historien. Joakim Medin är åter fängslad. Men nu har hela 37 dagar passerat.
Denna gång sitter han i Marmara-fängelset - ett turkiskt högsäkerhetsfängelse ökänt för sina brutala förhållanden och den plats där många av de som ses som fiender till den turkiska regimen hålls fångna.
Joakim Medins påstådda ”brott” är journalistik. Eller snarare en önskan om att få utöva fri journalistik i Turkiet. Men så långt hann han inte.
Joakim greps direkt på flygplatsen i Istanbul den 27 mars när han skulle resa in i landet för att bevaka den nya proteströrelsen i Turkiet på uppdrag av tidningen Dagens ETC. I veckan dömdes han till villkorlig dom för förolämpning av Turkiets president Erdogan. Han står också åtalad för deltagande i en terrororganisation och spridning av terroristpropaganda, i väntan på att de anklagelserna ska prövas hålls han kvar i fängelset.
Turkiet är inget land som utmärkt sig för att hålla pressfriheten högt. Tyvärr är de i gott sällskap. Pressfriheten befinner sig nämligen på en historisk bottennivå. Aldrig tidigare, sedan föreningen Reportrar utan gränser började mäta länders pressfrihet, har det sett så illa ut. Hälften av världens länder har dåliga förhållanden för journalister och mindre än en procent av världens befolkning lever i ett land med god pressfrihet.
Den negativa utvecklingen för fria medier går hand i hand med en demokratisk tillbakagång där 72 procent av jordens befolkning i dag bor i icke-demokratiska länder. Det är den högsta andelen sedan 1978. För bara tio år sedan levde 50 procent av jordens befolkning i icke-demokratier, enligt demokratiinstitutet V-Dem. Extra oroande blir det i en kontext där världens mest inflytelserika demokrati nu svajar och där fientlighet mot företrädare för det fria ordet, som journalister och forskare, underblåses av folkvalda.
Men tillbaka till Medins fall. Här hemma i Sverige väntar hans höggravida sambo Sofie Axelsson, även hon journalist på Dagens ETC. I en intervju med den egna tidningen berättar hon att Joakim präglats av traumat från tiden i fångenskap i Syrien. Hon reagerade därför kraftigt när hon fick veta att han hade plockats in på förhör i Turkiet. Ändå var hon var helt övertygad om att han skulle släppas snabbt. Han skulle ju bara bevaka de pågående demonstrationerna, skildra vad som hände, ge människor en röst.
Bedriva journalistik.
Nu har fem veckor passerat. I dag är det pressfrihetens dag. Det känns som ett hån. Ingen ska fängslas för att den stått upp för en så avgörande sak i vår demokrati som det fria ordet. Joakim Medin måste släppas nu.