Hur kul är loppis – egentligen?

Foto:

Susanna Lans2014-10-24 10:50
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag älskar gamla grejer, jag älskar att göra fynd och jag älskar utmaningen i att till exempel samla ihop en gammals servis under lång tid genom att hitta en tallrik här och en såssnipa där.

Men jag älskar inte att stanna till längs en landsväg för att botanisera i någons gamla lada medan ägaren och deras barn följer mig med blicken där jag går mellan bord fyllda med gammalt skräp. Det slutar med att man möjligen köper en kopp för att det inte ska bli pinsamt. Dessutom tycker jag oftast att det är kallt och regnigt, men det kan möjligen vara mer än känsla än vetenskap.

Den allra, allra värsta formen av återvinning är den så kallade bondauktionen. Visst, det kan finnas fynd. Det gäller att vara ute i god tid innan för att kolla igenom utbudet. Om du hittar något intressant så ligger det banne mig alltid i slutet av raddan av grejer vilket innebär att du måste hänga kvar halva dagen innan det är din tur att ge bud och då förväntas du ropa, R-O-P-A, ut ditt bud!

Inga problem för många, en stor tröskel för mig. Jag törs helt enkelt inte. Mellanstadieblygseln är tillbaka i full kraft. Just där och då så är jag 11 år igen. Aldrig i helvetet att jag skulle vråla: trettiofem kronor, inför alla andra. Tänk om det blir en konstig röst, för högt, för lågt, eller om det är en patetiskt fel summa?

Nä ni, det kommer icke att ske.

Som tur är finns det ju loppisar i butiksform. Till exempel Stadsmissionens, Röda Korsets och Sirius butiker. Sen har vi de lovvärda Facebook-grupperna där man byter, säljer och skänker grejer lokalt. Där snackar vi miljövinning i kombination med att man enkelt kan göra fynd och bli av med sina grejer snabbt. Genialiskt naturligtvis.

En tanke som jag ruvat på ett tag är att skapa en loppispool. Jag tänker att man ringar in vad man är ute efter och sen letar man åt varandra. Tänk er: Nisse samlar på Rörstrandsservisen Mon Ami, Göran är på jakt efter gamla pipställ i teak och Solveig är barnsligt förtjust i att fynda gamla porslinselefanter från Uppsala Ekeby. Tillsammans letar de fynd åt varandra.

Har jag lite flax så kan jag kanske hitta ett nätverk med en eller ett par som faktiskt gillar att hänga i de där fuktiga ladorna. Någon som gillar att skrika rätt ut bland folk skulle också passa bra. Jag skulle kunna bidra till att skanna av Tradera hemma på kammaren med jämna mellanrum.

Någon?

Susanna Lans
Bor: Framför brasan i min favoritfåtölj i ett hus i Årsta.
Kuriosa: Ifrågasätter nödvändigheten med en torktumlare just nu.