10-talet ser bra ut för Johansson

KRÖNIKA. "Det här året är jag hoppfullare än på länge: jag tror att 10-talet kommer att 'be the shit'", skriver Per Johansson.

Per Johansson

Per Johansson

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2009-12-24 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Ett fat med palt, ett fat med fläskkorv, ett fat med sylta, ett fat med rimmad oxtunga...". Ja, jag sticker inte under stol med att det stora tabberaset i Katthult är en av de första saker jag tänker på när julen nämns. För det är i hemmets vrå på julaftonen julmaten ska avnjutas, inte i adventstid på firmafest hopklämd med ett dussin andra firmor och med sillen kryddad med klämkäck b-underhållning.

Men julen behöver givetvis inte nödvändigtvis firas med fattighjon i Småland. Den kan också firas hos en farmor i hjärtat av Uppsala, med en excentrisk farbror som släcker ut ljus med en praktbrakare och en annan som smyger in i pigkammaren när alla andra har gått och lagt sig. Allt är frid och fröjd och ingen sadistisk biskop finns ännu att skåda. Kom inte och säg att inte våra nationalidoler Astrid Lindgren och Ingmar Bergman kan skildra julen.

Min egen jul då? Ja den firas stillsamt. Jag och Pappa H, glada grisar, glada laxar och en liten julhutt med sång följt av lite godis och Karl-Bertil. Det faktum att ingen i skrivande stund har frågat vad jag önskar mig i julklapp kan bero på 1) att jag inte kommer att få några julklappar 2) att mina nära och kära tror sig veta bättre än jag vad jag egentligen vill ha. Men om någon mot all förmodan skulle fråga mig önskar jag mig ett par dussin kalsonger, en cheddarost och ett skivkontrakt. Och så önskar jag att julen varken varar fram till påska eller fasta utan är slut runt 27 december så att man kan sikta in sig på nyårsfirandet i stället.

Under en period i mitt liv var det ett måste att fira nyår på studentnation. Vid tolvslaget var det alltid lika spännande att se om något av inomhusfyrverkerierna skulle våldföra sig på något högtidligt inspektorsporträtt och därutöver fanns det en charm med att ställa till med det gamla årets sista fylla och det nya årets första under en och samma fest. Numera är jag mer en hemmaskålare. Vissa nyår har jag till och med skippat att fira. Framtiden kommer i alla fall, oavsett om man vill det eller inte. Det här året är jag hoppfullare än på länge: jag tror att 10-talet kommer att "be the shit". Mycket är oskrivet, men en sak har jag fått bekräftat: 22 januari kommer vi åter att träffas här i spalten. Ha sköna helger och tack för i år!
Läs mer om