Agnes Dunder: "Förlusterna berörde mer än vinsterna"
BADMINTON. Efter två guld, två silver och ett brons på ett SM kan det tyckas märkligt att skriva en krönika om två förluster. Men det är inget snack om saken, det var just förlusterna som berörde mest under finaldagen i Varberg.
Agnes Dunder - reporter
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I efterhand känns det nästan obegripligt att det blev så. Efter en förkrossande 21-13 vinst i första set och en ledning med 19-15 i andra så kunde det väl bara bli guld? Lägg till ett bländande vackert spel, ett mästarspel. Obegripligt är ett för vagt ord i det här fallet.
När Persson och Croona vände 15-19 till 21-19 och tog hem tredje set så räckte de ryska svordomarna och Foos tomma blick inte till. Besvikelsen var större än så. Coachen Imanuel Hirschfeld konstaterade efteråt att det alltid är lättare att förlora stort än att vara två bollar ifrån. Det är så sant.
Tim Foo fick sig lite tröst i herrdubbeln två timmar senare, men Anastasia Kudinova fick aldrig sin revansch. Inte för att Sara Persson var överlägsen, utan för att "Nastia" var för trött. Efter finalen fanns det bara en fråga i mitt huvud: hur mår egentligen svensk damsingel just nu? Förra året gick dubbelspecialisten Elin Bergblom till final i damsingel, i år var det Kudionvas tur. Men det värsta av allt är inte att duktiga dubbelspelare kan vara Sverigebäst i singel utan resultaten på vägen till finalen. Siffror som 21-14, 21-11, 21-18, 21-8, 21-17, 21-13 är inte mycket till motstånd i ett mästerskapsslutspel.
Till sist, SM gav inte bara två guld till Fyrisfjädern, nu vet man även var man ska skicka sina spelare om det åker på en skada. Alla de Auraspelare som var skadade i tisdags var nämligen på något mirakulöst sätt hela och friska till helgens SM. Det är bara att konstatera, i Malmö sker medicinska mirakel. Eller?