Alla vet det Lars-Åke vet
Man kan tycka vad man vill, och lita på mig det gör man, om den uppländska fotbollen och dess standard.Division I norra på herrsidan känns inte speciellt häftigt. På många sätt är det mest namnet som stör. Division I. Vi vet, Lars-Åke vet, alla vet, att det handlar om division III.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att som förut ha sex serier under den näst högsta ligan var på intet sätt bra. Att som förut seriesegraren inte direkt avancerade upp i seriesystemet var en total katastrof.
För mig är den här serieomläggningen den bästa hittills (bortsett från benämningen, då).
Nu får seriesegrarna ta klivet upp i superettan direkt, och tvåorna får en chans att kvala sig upp. Nykomlingarna i superettan kommer att vara bättre förberedda, konkurrenskraftigare än tidigare, och den avsmalnade seriepyramiden kommer att brädda spetsen på inhemsk, svensk fotboll.
Och roligast ur ett uppländskt perspektiv är att vi kommer att ha tre lag på den övre halvan i division I norra. Jag är helt övertygad.
Det roligaste hittills är Sirius säsongsstart
Sirius är en klubb som berör många, absolut den klubben i Uppland som flest idrottsintresserade bryr sig om.
Det betyder inte med automatik att det är flest människor som hyser varma känslor för just Sirius som förening, men det är absolut flest människor som blir känslomässigt engagerade när man nämner just det klubbnamnet.
Väldigt många upplänningar önskar Sirius välgång.
Minst lika många upplänningar känner skadeglädje när det går klubben illa.
Det bottnar naturligtvis i gamla oförrätter, verkliga eller inbillade, och en konkurrens både på spelar- och sponsorsida.
Man kan tycka vad man vill, men det är Sirius, sett ur både ett marknads- och sportsligt perspektiv, som ska göra det. Etablera ett uppländskt lag i allsvenskan, naturligtvis.
I Uppsala finns potentialen i näringslivet att ta klubben till allsvenskan, och väl i allsvenskan så är Uppsala den stad i länet som kan locka in tillräckligt stora sponsorer utifrån för att skapa förutsättningar för ett stabilt allsvenskt liv och leverne.
Enköping har försökt, och det är ett mirakel att man faktiskt tog sig till allsvenskan, men den ekonomiska basen i Enköping är inte tillräckligt stor för att lyckas på sikt.
Storhetstiden kostade
Den senaste storhetsperioden för ESK har dränerat stan på sponsortillgångar.
Visst, Enköping har definitivt möjlighet att ta sig tillbaka till superettan, men att blixten ska slå ned två gånger på samma idrottsarena, att Enköping tar sig tillbaka till allsvenskan, kommer inte att hända inom vår livstid.
Valsta Syrianska, då? Nja, jag är skeptisk. Visst har klubben definitivt förutsättningar att ta sig till superettan, men därifrån till allsvenskan är steget oändligt. Något extremt revolutionerande måste hända för att Midgårdsvallen ska bli en allsvensk arena.
Av de tre division I-trupperna på herrsidan i Uppland är det definitivt Sirius som har den mest spännande truppen i år.
Rent sportsligt, fysiskt och tekniskt, är det naturligtvis små marginaler mellan Sirius, Enköping och Valsta Syrianska.
Den avgörande skillnaden blir den mentala.
I Sirius finns en hunger efter elitfotboll igen. Och det fullkomligt vimlar av spelare med vinnarskallar i truppen.
Målvakten Jon Rytterbro formligen osar vinnarvilja, Daouda Sall ska vi inte prata om, Fredrik Olsson är en annan, Mattias Johansson ytterligare en, och när Andreas Brännström är tillbaka så är Sirius så sprängfyllt av vilja som laget bara kan bli, för på topp känns det som om Olle Kullinger skulle kunna göra precis vad som helst för en trepoängare.
Kapten Kullinger drivs av en enorm revanschlystnad. En revanschlust att visa de som kom ihåg hans första sejour i Sirius i början på 1990-talet att han kan så oändligt mycket bättre än så. En revanschlust att visa att han har massor av fotboll kvar i sig, och att bland annat Halmstad ska ångra sig för att de inte satsade på honom.
Det skulle inte alls förvåna mig om Olle Kullinger stöter på Halmstad redan nästa säsong - i superettan.
Gud nåde Halmstad i sådana fall.