Anjas blick blixtrar av vansinne
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Orsaken till att Anja Pärson har mörka glas är för att skona hjärtsvaga. Hennes blick vid startgrinden skrämmer nypermanentat hår rakt. Ögonen är själens spegel, och det blixtrar ett lätt vansinne i Anjas spegelglas. Men det är klart. Det krävs en gnutta vansinne för att överhuvudtaget kasta sig ut för ett stup i de hastigheterna, inslagen i ett tunt, tunt lager nylon.
OS-bronset i går gjorde Anja Pärson historisk, tog henne in i en exklusiv skara alpinister som tagit mästerskapsmedaljer i alla fem disciplinerna, och hon är ensam svensk om den bedriften.
Anja Pärson är redan nu Sveriges mest kompletta alpinist genom tiderna, mer komplett än både Ingemar Stenmark och Pernilla Wiberg. Men trots det så har Anja Pärson långt, långt kvar till Stenmarks storhet.
Det raketsnabba muskelknippet från Tärnaby har satt målet fem medaljer i Turin-OS.
Omöjligt, trodde jag på förhand.
Omöjligt, tror jag fortfarande.
Men det är en läcker målsättning, och overkligt bra om hon klarar det.
Det gick ju geschwindt, Tre Kronors öppningsmatch mot Kazakstan, alltså. Inte imponerande på något vis, men det är inte heller att begära.
Förberedelserna har gått allt annat än geschwindt.
Nu har förutsättningarna varit fullständigt urusla, men landslagsledningen med Bengt-Åke Gustafsson har inte gjort det minsta lilla för att lindra cirkusen heller. Lallandet med Peter Forsberg är obegripligt.
I går kom återbud från backen Mattias Norström, och därmed är den svenska backbesättningen i Turin allt annat än imponerande.
Lidström, javisst, Tjärnqvist, Öhlund och Hävelid okej, Kenny Jönsson och Bäcman nåja.
Nu dyker Ronnie Sundin, Frölunda, upp i Turin som ersättare, och jag blir bara ledsnare och ledsnare när jag tänker på att Marcus Ragnarsson tackade nej till Tre Kronor.
Det är inte bara det att det hade varit så fruktansvärt kul att se Ragnarsson en sista gång i ett riktigt stort sammanhang, med återbud från backar som Kim Jonsson och Mattias Norström hade Ragnarssons kvaliteter verkligen behövts i Tre Kronor.
TILL SIST: Vad är det med svenska puckelpistare? Har de utvecklat någon slags nickelallergi? Uppsalaäventyraren Kurre Lansburgh retade upp vår medaljtörst i Nagano med en niondeplats, och nu i Turin har Sara Kjellin pucklat in på en fjärdeplats och i går Jesper Björnlund på en femteplats.
2010 måste det vara dags för medalj.