Att vara bäst på precis allt

Därför ser våra hem ut som något ur en inredningstidning från 2010. Vi lägger lika mycket pengar på en bil som på blanka designskåpluckor till köket. Sedan jobbar vi så mycket att vi ändå aldrig är hemma i vår tvåa vid Fyrisäng eller Östra ågatan som kostar 10 000 kronor i månaden.

Eftersom ingen av oss har fast jobb är vi livrädda för att inte verka tillräckligt ambitiösa. Att jobba 40 timmar i veckan och sedan gå hem skulle aldrig falla oss in. Efter vårt vanliga jobb pysslar vi med företaget vi startat vid sidan om eller after workar och knyter nya kontakter. Laptopen och mobilen är alltid med för gud förbjude att vi lät det gå längre än en halvtimme mellan twitteruppdateringarna. Dessutom vet man ju aldrig när någon av facebookkontakterna hör av sig. Kanske en av alla de krögare, vd:ar eller tv-kändisar som vi egentligen inte känner utan har som kontakt på fejan för att andra ska bli imponerade.

Snygg ska man vara också. Alltid högklackat, kläder från märken som de flesta aldrig hört talas om och smal som tusan. Flera gånger i veckan svettas vi på gymmet, trots att vi hatar det, och i huvudet har vi bilden av en attraktivare variant av oss själva på stranden.

Att vi lägger så mycket tid på träning att vi inte ens hinner ta oss till Fjällnora är en annan historia.

Allt det här är ju alldeles galet och därför tänker jag börja prioritera annorlunda.

Det blir inga fler krönikor. Det har varit fantastiskt roligt och jag är jätteglad för alla kommentarer jag har fått, men vad tror du att jag kommer ångra när jag är gammal och sitter på ålderdomshemmet; att jag inte träffade min familj och mina vänner oftare eller att jag inte jobbade mer? Vad kommer du att ångra?