Svenska Dagbladet skriver (27/8) att användningen av Rut-avdrag för läxhjälp ökat dramatiskt. Under 2012 sålde de största läxhjälpsföretagen tjänster för 60 miljoner kronor, vilket är en ökning med 40 procent på ett år. Skatteverket oroas över de brister i likvärdighet som följer av avdraget.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) försvarade skattereformen med argumentet att läxhjälp då skulle bli tillgängligt för fler än för de resursstarkaste. Hans profetia var sann bara till hälften. Fler använder sig av läxhjälp, men föräldrarna till de barn som behöver stöd som mest tillhör knappast den grupp som flitigast använder sig av subventionen.
Enligt SvD:s kartläggning är avdraget populärast i Danderyd och Lidingö. Att välbärgade invånare i landets rikaste kommuner tacksamt tar emot subventionerat stöd är kanske inte förvånande. De allra resurssvagaste familjerna hjälps dock knappast av ett avdrag. En pappa eller mamma som nätt och jämnt har råd med vinterskor till barnen har antagligen inte möjlighet att lägga några tusenlappar på privat läxhjälp varje månad, med eller utan Rut-avdrag. I stället är det den utbildade medelklassen, vars barn redan klarar sig bra i skolan, som gynnas.
Även om fler familjer teoretiskt sett har möjlighet att anlita en ung läxhjälpare är det inte säkert att detta är vad som sker i praktiken. Att goda studieresultat prioriteras högt i familjer med akademisk bakgrund, oavsett inkomstnivå, är ganska troligt. Problematiken kring läxhjälp är inte bara av ekonomisk karaktär.
Jan Björklund sa att han inte sätter högst tilltro till Skolverkets bedömning när det gäller skattefrågor. Det går dock inte att reducera läxhjälpsavdraget till en fråga om skattesystemets utformning. Likvärdigheten och kvaliteten i den svenska skolan måste öka, och detta sker bäst genom att göra lärarutbildningen attraktiv, minska den administrativa bördan för lärare och genom ett tydligt fokus på kunskap. Inte genom att göra det lättare för läxhjälpsföretag att sälja sina tjänster.