Bär man ryggsäck så är man nörd ... eller?
Tanken att klassen skulle bestå av en massa Steve Urkel-kopior slog mig, skriver Zhinous Nowrouzi.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min bästa vän hade just påbörjat sitt naturbasår och var märkbart besviken på sig själv. Sms:et löd i stil med "Åh nej! Jag bär ryggsäck till skolan. Jag har blivit en sån som jag lovade mig själv att aldrig bli."
Jag kunde inte låta bli att skratta efter att ha läst de få raderna och jag minns att ögonen föll på min egna överfyllda hänga-över-axel-väska. Jag hade visserligen hållit fast vid mitt hedersord. Men just i kväll, efter flera dagars spänningsvärk i både axel och nacke, kan jag medge att önskan om att ha svikit löftet är allt annat än avlägsen.
Att just det sms:et erinrades berodde nog på att jag just varit delaktig i ett kort samtal. Jag fick under konversationens fortlöpande veta att en kompis valt att sluta studera efter en termin, delvis på grund av den syn han fick av studenter. Och en faktor visade sig vara det karakteristiska ryggsäcksbärandet. Alla som är någorlunda vettiga kan nog instämma i att en ryggsäck är praktisk, men en del ytliga skulle kanske också vilja tillägga "ful" till beskrivningen.
Jag envisades med mina frågor och svaren han gav föreföll för honom vara helt naturliga. För mig var hans tankar ändå rätt främmande. "Men vadå, hur studentiga tycker du att jag och tjejerna är?" undrade jag och syftade på de studenter som jag umgås med. "Nej, men er ser jag inte på samma sätt" fick jag till svar.
Uppenbarligen finns det en del människor som förväxlar ordet student med nörd, som i det här fallet. Jag insåg snabbt att samtalet inte skulle leda mig någonvart, eftersom faktum kvarstod. Benämningen av student tycks emellanåt förlora sin ursprungliga definition. Detta kan, varken för mig eller någon annan, påstås vara en nyhet.
Att ordet student faktiskt hade en avskräckande effekt på en del, visste jag dock inte. Före det här samtalet, det vill säga.
Jag valde att börja studera direkt efter gymnasiet. Och det trots att jag inte var säker på vad jag ville här i livet.
Jag är en sån som provar mig fram. Givetvis var jag orolig över att inte träffa likasinnade, och tanken att klassen skulle bestå av massa Steve Urkel-kopior slog mig också.
Nu i efterhand vet jag att jag inte var ensam om att ha haft dessa funderingar. Till skillnad från personen som jag samtalade med, som slutade plugga efter en termin, lärde jag känna urgoa tjejer som nu är mina vänner.
Jag kommer förmodligen inte att skaffa mig ryggsäck, trots att jag skulle må fysiskt bättre av en. Men jag kommer aldrig heller att låta mig avskräckas från att lära känna en cyklande ryggsäcksbärare.