Barnen är inte vilka ungar som helst
Det är märkvärdigare än det låter - och jag ska också börja, skriver Zhinous Nowrouzi.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har en vän som jag tyvärr träffar sällan, men vars vänskap jag uppskattar otroligt mycket. Kanske beror det på att vi lärde känna varandra enbart tack vare en tillvalskurs i gymnasiet. Litterär gestaltning kallades den.
Vännen som jag berättar om råkar i dag vara student vid UU samtidigt som hon har, nästan utan att gå till överdrift, tio andra projekt. Det i mängden beundransvärda med den här 20-åringen är att hon är ansvarig för och engagerad i något som kallas läxhjälpen. I och för sig låter det kanske inte speciellt märkvärdigt med läxhjälp. Men det är det. Det förstår man när man väl träffar henne och låter sig inspireras.
Varje onsdag mellan fem och sju befinner sig elever och studenter från UU inne i klassrummen på Gottsundaskolan i södra Uppsala. Där får eleverna hjälp med ämnen som de har svårt med, och i synnerhet med sådant som deras föräldrar inte har kunnat förklara för dem där hemma.
Jag som är uppvuxen i Uppsala vet till skillnad från andra hitflyttade studenter att Gottsunda är en invandrartät stadsdel segregerad från övriga Uppsala. Här växer barn från världens alla hörn upp och de håller fast vid kulturen som följt dem från hemlandet samtidigt som de i skolan influeras av den svenska. För föräldrarna är det inte alltid lika lätt att ta till sig av varken kulturen eller språket, och barnen får i vissa fall svårare för att be om hjälp i hemmet.
Det är givet att läxhjälp borde vara till för alla elever i Uppsalas grundskolor, men ingen kan nog förneka - efter att ha läst statistiken - att behovet är större i invandrartäta områden.
Barnen jag tänker på kan egentligen vara vilka ungar som helst. Men det är de inte. Och enligt min vän har en del av eleverna aldrig ens kommit i kontakt med studenter. Inte heller har de trott att universiteten väntar på att om några år få fyllas av barn som de själva. Att projektet använder sig av studenter som lärare ger barnen insikt. De förstår att det i framtiden kommer att finnas valfrihet och möjligheter att vidareutbilda sig vid universitet, menar min vän.
När hon berättar om eleverna tänker jag på mina egna erfarenheter och jag som är troende tackar Gud tyst för mig själv. Jag har haft tur som uppenbarligen fötts in i rätt familj, gått på rätt skolor och umgåtts med rätt människor. För mig var det självklart att jag skulle studera vidare och skaffa mig en utbildning.
Det är det inte för alla, har jag nu förstått. Trots att jag tycker att det borde vara det.
Jag har beslutat mig för att även jag ska ta mig till Gottsundaskolan någon onsdagseftermiddag för att hjälpa elever med läxor. När det finns barn som är i behov av hjälp och vill ha det, är det tur att det finns människor som är som min vän är. Sådana som vill hjälpa andra utan att få något tillbaka. Även när det görs på en så liten nivå som läxhjälp.
Zhinous Nowrouzi listar...
... sina eviga favoritfilmer:
1. Pride and prejudice (observera att jag menar originalet och inte den senare med Kiera Knightley)
2. A walk to remember (så okänd, men ändå så bra)
3. Armageddon (jag älskar att böla till den)