Betygsdiskussion helt utan socialt tänk
De långsiktiga, sociala aspekterna saknas i betygsdiskussionen, anser Simon Bendelin.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den samhällsvetenskapliga fakulteten har dock valt att strunta i studenternas synpunkter, och ställer sig positiv till införandet av en europeisk sjugradig betygsskala. Detta är för jävligt.
Men det är inte det min krönika handlar om. Den handlar i stället om vad som inte diskuteras. Den handlar om de nya betygen ur ett mer långsiktigt och samhälleligt perspektiv.
När man i Sverige gick över från sifferbetyg till Godkänt-systemet, var det en seger för alla dem som inte ville rangordna människor. Man ville inte sätta en siffra på en människas intellektuella kapacitet, en siffra som i realiteten skulle hänga med honom eller henne livet ut. För även om det exempelvis finns möjlighet att plugga upp betygen på komvux, är det så att de allra flesta som hamnade i "dum-klasserna" också fortsatte mot lågutbildade och lågavlönade yrken.
Det kan i och för sig diskuteras huruvida skiftet gjorde någon större skillnad på det området, men tanken var god. Den byggde på en gammal svensk idé om alla människors lika möjligheter, om rätten att så sent som möjligt i livet kunna välja sin egen väg bland alla möjliga vägar. Denna tanke borde finnas med i betygsdiskussionerna även idag, och även fast det gäller studier på universitetsnivå.
Låt mig förklara varför.
I många större länder i Europa har man inte alls nämnda inställning till betyg och utbildning. Det tyska systemet exempelvis, handlar i stället om att tidigt passa in individen i en viss samhällsroll. Det går ut på att finna sin plats - inte skapa den. Därför väljer man mycket tidigt inriktning (i verkligheten får många den tilldelad av sina föräldrar).
I Storbritannien talar man också varmt om "employability", anställningsbarhet. Det handlar om utbildning på näringslivets villkor, inte om personlig utveckling och livskunskap. Eftersom ECTS är ett EU-projekt, har de stora länderna i Mellaneuropa haft mycket att säga till om i skapelseprocessen. I själva verket skulle ECTS inte innebära någon större förändring för de flesta av unionens stater, det blir bara andra siffror. Många får till och med färre betygssteg, och går alltså mer mot det svenska systemet. Som kårens vice ordförande Katarina Persdotter uttryckte det går de "framåt, medan vi måste gå bakåt".
För Sveriges del skulle ECTS-betygen innebära ett stort steg mot den europeiska modellen, med ett utbildningssystem som mer liknar det tyska eller brittiska. Detta skulle kunna få stora sociala konsekvenser på sikt. Risken finns att den svenska samhällsmodellen - av vilken idén om lika möjligheter utgör en grundpelare - skulle få sig en rejäl törn.
Ett mer långsiktigt tänkande behövs därför i utbildningsdebatten. Det är fortfarande dagens ungdomar som är morgondagens vuxna.