Carl Göransson: "Det går inte att överdriva betydelsen av premiärmatchen"
EM-KRÖNIKA. Så lämnade äntligen landslaget Lugano för Salzburg - och för att komma till EM-land på riktigt.
Carl Göransson - EM-krönikör
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han sade:
- Jag känner mig oerhört priviligerad att få uppleva ett nytt mästerskap, det är det roligaste av allt. Det känns fantastiskt stimulerande.
Jag tror att Lagerbäck talade för en hel svensk fotbollsnation när han sade de där orden. För att Sverige får uppleva ett femte mästerskap i rad är någonting helt otroligt - vi svenskar är helt enkelt oerhört priviligerade.
Och det är nu det börjar, det är nu det verkligen gäller att njuta av detta privilegium.
Precis som Henke Larsson gör mitt framför mig i detta nu.
För denna måndagkväll i Salzburg sitter jag och ser Henrik Larsson springa runt inne på matcharenan inför den lätta svenska träning som väntar. Han gör mål i tom bur, lagkamraterna jublar högt och Larsson firar med att bjuda på en spektakulär målgest.
Henke Larsson må vara 36 år gammal och ha gjort sin första mästerskapsmatch redan för 14 år sedan. Lik förbaskat springer han omkring här som en kalv på grönbete, som vore Sverige-Grekland hans första landskamp i karriären.
Men någon debutlandskamp är det nu inte tal om, Larsson har ju som bekant varit med förr.
Fem mästerskap har han gjort, och det finns en ganska tydlig lärdom att ta med sig från premiärmatcherna som Larsson har varit med om. För av de fem premiärer som Henke Larsson har upplevt så har Sverige bara förlorat en - mot Belgien 2000. Och det var också den enda gången som Sverige och Larsson har misslyckats med att ta sig vidare från gruppen.
Spelare efter spelare har inför den här turneringen också gång på gång poängterat vikten av hur det går i första matchen, att det resultatet på något sätt visar vägen för resten av turneringen.
Det går alltså inte att överdriva betydelsen av premiärmatchen mot Grekland.
Vinn gärna. Kryss är okej. Men förlora definitivt inte.
Det är förutsättningarna.
De senaste veckorna har det vridits och vänts på varenda detalj kring den här öppningsmatchen mellan Sverige och Grekland. Till exempel: Hur ska Mikael Nilsson klara sig i nickduellerna mot Charisteas? Kommer Grekland välja att punktmarkera Zlatan? Hur bra är gräset på matcharenan? Hur ska Sverige stå upp mot Greklands tre man på mitten? Och kan svenskarna stoppa grekerna på de ruggigt farliga fasta situationerna? Och var brukar Niclas Alexandersson sitta i omklädningrummet?
(Jo, det är så. Även den där sista frågan har faktiskt tagits upp till diskussion i Lugano.)
Mikael Nilsson har redan konstaterat att han lär förlora fler nickdueller än han vinner. Grekerna kommer troligen inte punktmarkera Zlatan, men om de gör det så är det en fördel menar Lagerbäck. Och Niclas Alexandersson sätter sig gärna i ett hörn om det går.
Vi kan fortsätta att diskutera och analysera de här smådetaljerna i evigheters evighet, fotboll är på det sättet världens mest komplicerade sport.
Det är å andra sidan också den mest enkla.
För nu handlar det bara om Markoolios gamla fotbollssanning: att få in bollen i mål. Skit samma hur det går till.
Hur går det då?
1-1 mellan två lag som är väldigt rädda för att förlora den här premiären. Och Henrik Larsson gör det svenska målet.