Carl Göransson: "Det här var rättvist"
Så jävla enkelt. Det var klacken Västra sidan som sade det, och precis så var det. Ni kan nypa er i armen hur mycket ni vill, det spelar ingen roll: Det är ingen dröm. Sirius är i SM-semifinal.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han var lite brydd, fundersam efter ännu en förlust. Men Roos sade samtidigt:
- Ge oss tid. Det här kommer bli riktigt bra till slut.
Roos visste nog inte då hur rätt han hade.
Och Pierre Roos inställning då säger någonting om Sirius. För de blåsvarta har trott stenhårt på det de gör, från allra första början. Laget har inte vikt en tum från sina principer. Resultatet ser ni nu.
Visst, det ska erkännas att Sirius kändes lite segt och svajigt under första kvarten i den avgörande fajten mot Vetlanda, samtidigt som gästerna bjöd upp till bandy på ett helt annat sätt än i måndags.
Det krävdes en 40-åring med rutin i massor för att lösa upp nervknutarna. Efter Göran Rosendahls 1-0-mål blev Sirius uppenbart tryggare i sitt spel, och därefter kändes hemmalaget som det klart starkaste matchen igenom. Att Sirius till slut vann var, som Västra sidan troligen skulle uttrycka det, så jävla rättvist.
Extra kul var det att spelare som Andreas Werner och Lars Fall - vars fotskada var kvällens enda svarta moln på Siriushimlen - fick visa vägen mot semifinal, två ytterhalver som hållt en riktigt hög nivå under hela säsongen utan att alltid få den uppmärksamhet de förtjänar.
Det finns fler spelare att nämna, som Niklas Hellqvist - killen med magmuskelskadan, som bara skulle kunna spela en match i veckan resten av säsongen. Nu har fightern Hellqvist bitit ihop och spelat tre matcher på sex dagar...
Eller Jakob Säleby. Som räddar allt som går att rädda och lite till. Det var på något sätt skönt att Säleby inte räddade Vetlandas vansinniga projektil till tröstmål - för då hade jag på allvar börjat misstänka att Siriuskeepern är ett Ufo. Jag kan fortsatta rabbla ett tag till, men för det finns inte utrymme.
Ett namn går ändå inte att undvika: Andreas Eskhult.
Utan honom hade Sirius inte varit i semifinal, så enkelt är det.
Nu gjorde Sirius fyra spelmål - Eskhult spelade fram till allihop... En talande sekvens var när Eskhult kontrade ensam mot fem Vetlandaförsvarare i mitten av andra halvlek. Han körde fast - men han försökte i alla fall. Av den enkla anledningen att han trodde att det skulle kunna gå vägen. Och det är klart att han ska ett sådant självförtroende - han är ju bäst på planen nästan varje gång.
Till sist: Det kom 5 045 åskådare till Studenternas. Totalt nästan 9 000 på den två kvartsfinalerna. Det är mer än den totala publiksiffran på de tretton hemmamatcherna förra säsongen. Mer behöver väl inte sägas?