Carl Göransson: "ESK - håglöst, uddlöst, försvarslöst"
KRÖNIKA. ESK har tagit noll poäng på tre matcher. Men det är inte det värsta. Värre är att ESK har släppt in smått ofattbara 11 mål på dessa tre matcher. Och att laget - även om man har gjort mål i varje match - skapar extremt lite framåt.Tur i alla fall att patienten har sjukdomsinsikt:- Jag kan göra en lista med 38 punkter på vad som inte funkar, sade Bosse Petersson där vi stod efter matchen i Rambergsvallens katakomber.
Carl Göransson - reporter
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om man ska försöka vara lite snäll så kan man säga att de klena resultaten delvis är ursäktat av motståndet. Landskrona, Assyriska och Häcken är samtliga lag som kan vara med och kriga om topp tre-placeringar den här säsongen. Man kan också skylla på otur med alla skador som har drabbat ESK-truppen.
Men det vore att göra det alldeles för enkelt för sig.
För årets ESK är än så länge så blekt, så blekt.
Laget parkerar just nu på jumboplatsen i tabellen, och man gör det av en anledning.
Nu fick ändå Viktar Sokal lobba in 1-0 i övergivet Häckenmål redan efter 57 sekunder. Det var en skänk från ovan, en jättebjudning som kan liknas vid att vinna högsta vinsten på lotto.
Men inte ens den drömöppningen kunde hjälpa ESK - för i ESK:s försvar är det svängdörrar som gäller just nu.
Motståndarna behöver inte slita ihjäl sig för att göra mål på ESK. Och mycket riktigt: 25 minuter var allt som behövdes för Häcken för att vända 0-1 till 2-1 - och då hade Ludwig Bergström ändå hunnit med att fantomrädda ett skott i krysset.
Därefter måste Häcken-ESK ha varit en ren plåga för den sju man starka bortaklacken på Rambergsvallen. "ESK - håglöst, uddlöst, försvarslöst" skulle kunna vara en slogan för de grönklädda spelare som just nu springer omkring i superettan, vissa så osynliga att det bara är de svarta ärmarna på tröjorna som gör att de inte smälter in i gräset.
När Jonas Henriksson enkelt kunde sno bollen av Tobias Forsberg, och sedan fick två chanser på sig att göra 3-1 så var det ännu en beklämmande uppvisning av ett försvar som för tillfället inte håller superettanklass.
Avslutningsvis lyckades Mario Dodic med konststycket att dra på sig rött kort vid 1-3-underläge i 91:a minuten.
- Det är lite signifikativt för vår situation, att man inte har kontoret riktigt öppet, sade Bosse Petersson om Dodic utvisning, och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
ESK-offensiven då?
Ja, vad ska man säga?
Viktar Sokal var en bra bit in i andra halvlek den ende ESK-spelaren som hade fått iväg ett avslut - det säger väl det mesta.
Och att nyvärvade Mikael Andersson går under smeknamnet "Mål-Micke" känns mest som ett dåligt skämt. Andersson kan inte ens kallas "Målchans-Micke" för tillfället.
Men det här handlar inte om enskilda spelare som underpresterar, utan om ett helt lag som befinner sig i kraftig obalans.
Jag skulle kunna avsluta den här krönikan med klyschan att det trots allt återstår 27 matcher av säsongen och 81 poäng att spela om. Men känslan är att nästa match är ofattbart viktig för ESK. Känslan är att ESK bara inte får förlora hemma mot Qviding.
För i så fall är det snart dags att utläsa bokstavskombinationen ESK som En Stor Kris.