Carl Göransson: "Ett piano som målvakt hade varit bättre"
KRÖNIKA. Vilket makalöst genrep av det svenska landslaget! Mats Magnusson gjorde 1-0 nästan direkt och i andra halvleken fortsatte målfesten. Limpar satte 2-0, Brolin trean och fyran med bara någon minuts mellanrum, och innan festen var slut hade både Peter Larsson och Jonas Thern hamnat i målprotokollet. 6-0 till Sverige - och 12 914 åskådare på Råsunda gav landslaget en stående ovation efter matchen.
Carl Göransson - EM-krönikör
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt som såg så bra ut efter 6-0 på Råsunda havererade onsdagen före midsommar när Sverige förlorade mot Costa Rica. Mitt i bedrövelsen efter VM-fiaskot sade Glenn Hysén "Det här var kuken... nu får man bli kanon på fredag", och stod därmed för det som Filip & Fredrik klassar som Sveriges 91:a roligaste ögonblick genom tiderna.
Vad Hysén och alla vi andra lärde oss den där sommaren 1990 var att aldrig dra för stora växlar av ett genrep.
Så låt oss inte göra det nu heller.
För ut på Råsunda i går sprang en startelva som - om jag tolkar Lagerbäck rätt - till nio elftedelar stämmer överens med startelvan i EM-premiären. Där fanns med andra ord många spelare som känner sig säkra på att få vara med mot Grekland i EM, och därmed få spelare beredda att offra en knäskål eller hälsena i ett genrep mot ett stjärnfattigt Ukraina. Det var kanske därför ingen slump att en av de piggaste var Sebastian Larsson - en av de spelare som ligger på gränsen och måste ge allt för att visa att han förtjänar en plats i startelvan.
Ett annat glädjeämne var Zlatan. Han kunde spela i drygt en halvlek - det var skönt att se - men borde väl ha gjort mål när han sköt från nära håll, efter att ha växelspelat med just Sebastian Larsson. Vidare visade Henrik Larsson ännu en gång att gammal är äldst, och vill vi glädja oss åt något mer så kan vi ju alltid göra det åt att Rami Shaaban inte står i mål i EM-premiären. För när Nazarenko sköt matchens enda mål så hade det eventuellt varit bättre att ha ett piano eller en cykel som målvakt.
Det fanns förstås en del att oroa sig för också. Som Johan Elmanders fotskada och ett försvarsspel utan aggressivitet och stabilitet. När det gäller Elmanders fot är det bara att hoppas på det bästa, och att försvarsspelet är en akilleshäl var väl inga direkta nyheter.
Och som sagt: det här var bara ett genrep. På onsdag åker det här landslaget söderut, och det är först i Salzburg den 10 juni som poängen börjar räknas. Återstår sedan bara att hoppas - att allt inte tar slut onsdagen före midsommar, och att Henke Larsson slipper bjuda på en repris av Glenn Hyséns klassiska citat.