Carl Göransson: "Kanske det bästa resultatet ändå"
KRÖNIKA. Efter varje match i superettan får vi journalister ett papper med statistik. Där har räknats allt från frisparkar, hörnor och varningar till offsides och avslut i målställningen.
Carl Göransson - reporter
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Däremot finner jag ingen statistik över hårresande felpassningar och tjongbollar ut över sidlinjen. Och jag kan verkligen förstå att sådan statistik har utelämnats - att behöva räkna alla felpassningar skulle självklart ha inneburit en alldeles för stor arbetsbörda för den stackare som var satt att hålla ordning på alla siffror.
För det här var inget bra uppländskt fotbollsderby, tro mig. ESK-Sirius påminde länge om en utdragen och tämligen meningslös kamp mellan två patienter med förstoppning. Det gick minst sagt trögt, viljan räckte inte till - ingen av de båda uppländska fotbollspatienterna fick ändå ut någonting av sina ansträngningar.
Efter runt 80 spelade minuter på Enavallen frågade jag mina kolleger om vi över huvud taget hade fått se enda målvaktsräddning värd namnet i den här matchen. Jag fick några svävande svar tillbaka - nej, några sylvassa chanser hade vi ju inte riktigt fått se något av lagen skapa. Så här efteråt kommer jag på mig med att vi hade fått se en räddning trots allt, en räddning som gjordes av ESK-backen Peter Holm på ett skott från Mani Tourang.
Men ändå, det luktade 0-0 lång väg - och på något sätt var det symtomatiskt att det krävdes ett rejält individuellt misstag för att dödläget skulle brytas. Siriusbacken Mikael Nordh drällde med bollen (somnade han mitt i steget?) så att Bruno Soares snodde åt sig den. När brassen sedan serverade den inhoppande tränaren Jesper Blomqvist så tittade det 34-åriga exproffset upp, och inte bara såg att Richard Richardsson stod långt ute - Blomqvist lyckades också lobba bollen över Richardsson, precis enligt planerna.
Äntligen fick publiken på Enavallen se ett riktigt klassnummer.
Målet var en delikatess, och jag vill på inget sätt ta någon ära från Jesper Blomqvist. Men kanske säger det en hel del om hälsotillståndet i uppländsk fotboll när årets sista derby avgjordes av en sedan flera år pensionerad fotbollsinvalid.
På sikt kan ändå det här resultatet ha visat sig vara det absolut bästa som kunde hända, sett med uppländska fotbollsögon.
En Siriusseger hade visserligen tagit de blåsvarta till än mer säker mark, men det hade samtidigt förpassat ESK till ett riktigt mardrömsläge i botten. Och ett oavgjort resultat hade väl knappast glatt något av lägren. Men när nu ESK vann så ser det ändå fortsättningsvis ganska ljust ut för Sirius, samtidigt som ESK fick tre otroligt viktiga poäng i kampen kring nedflyttningsstrecket.
Helt enkelt ökade chanserna markant för att det även nästa år kommer spelas uppländska derbyn i superettan.
Hur många som nu bryr sig om uppländska derbyn, förstås ... Att 1 209 åskådare kom för att se måndagens match är i alla fall inte mycket att skryta med.