Carl Göransson: "När han väl gör mål gör han det med stil."
EM-KRÖNIKA. Vi satt och började undra om det verkligen fanns någon som hade nyckeln som skulle låsa upp den här matchen med ett mål.Vi borde ju ha fattat. Nyckeln fanns i fötterna på Zlatan. Underbarnet. Klart att landslagets egen Mozart skulle fixa festen i Salzburg.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Säga vad man vill om Zlatans målfabrikation i landslaget, men när han väl gör mål så gör han det med stil. På Zlatans vis.
Zlatans magiska 1-0-kanon kändes samtidigt som "ha, där fick ni" åt ett Grekland som hade bestämt sig för att inte charma fotbolls-Europa med någon sambafotboll den här gången heller.
Grekerna hade så långt gärna passat på att dra ner på tempot, och rullade ibland boll så sakta i backlinjen att publiken hann gå och köpa en korv mellan varje passning.
De hade skapat några chanser, bland annat tack vare Sverige. Som när firma Alexandersson/Mellberg bjöd på försvarsnonchalans, och som när Petter Hansson nickade strax utanför egen stolpe.
För Sveriges del minns man framförallt en Zlatan-lobb strax över, och en chans där Christian Wilhelmsson för all evighet hade kunnat få sitt smeknamn bytt från "Chippen" till "Lobben".
Men bollen ville inte in innan Zlatan äntligen såg till att bryta dödläget i matchen.
Och om Zlatan gör mål på Zlatans vis så gör Petter Hansson mål på Petter Hanssons vis. Här snackar vi inte klacklobbar eller projektiler i krysset - näe, en inknäad boll från några decimeters håll duger gott om man är en mittback från Söderhamn och heter Petter Hansson.
Efter 2-0-målet tystnade grekerna på läktarna, medan svenskarna - som enligt flaggorna hade kommit från Torsby och Piteå, Mörrum och Arboga, Tidaholm och Norrtälje - sjöng för kung och fosterland.
Det var en mäktig uppvisning av lagets "tolfte spelare", en uppvisning som dessvärre ackompanjerades av att både Niclas Alexandersson och "Chippen" gick ut med skador. Men Ljungberg och Zlatan höll, Mikael Nilsson var finfin som vänsterback och på det hela taget var det här en stor svensk seger.
Inte minst var det en stor seger för Lars Lagerbäck. Tidigare på dagen hade han presenterat startelvan som innehöll Daniel Andersson på innermittfältet.
En snabbenkät hos Sveriges nio miljoner förbundskaptener genomfördes, och den visade att i runda slängar åtta miljoner niohundranittioniotusen niohundranittionio av dem hade valt att inte ta ut Daniel Andersson i startelvan.
Alla dessa förbundskaptener var dock självutnämnda.
Lagerbäck var den ende som hade mandat att välja, han valde den där mittfältaren som vi ibland kallar för Lill-Bjärred, och med facit i hand så gjorde han rätt. Den svenska defensiv som ibland har sett så ihålig ut tätades till, och Isakssons nolla var aldrig riktigt i farozonen.
Den svenska defensiven kommer å andra sidan ställas på betydligt större prov nu lördag, när Spanien väntar. Medan Grekland varken verkade kunna eller vilja, så både vill och kan Spanien - det visade de med all tydlighet i 4-1-segern mot Ryssland. För Sveriges del måste det ändå vara fantastiskt skönt att gå in i den matchen med tre poäng i bagaget.
Men dessförinnan ska den svenska festen pågå natten lång inne i Salzburg.
För det här var inget annat än en drömstart på Sveriges EM.